Forskning kring innovationspolitikens effekter visar också entydigt att stöden inte har någon positiv verkan.
Däremot är risken tydlig att stödpengarna gör skada genom att tränga undan konkurrerande företag eller genom att skapa rena ”bidragsentreprenörer”. Det föreligger även risk för korruption.
Innovationsstöden är uppdelade på otaliga myndigheter, kommuner, regioner och statliga bolag och därför är det ingen som förmår att ta ett helhetsgrepp. När pengarna sedan satsas på ”innovationshubar”, inkubatorer, statligt riskkapital, tillväxtstöd och så vidare blir möjligheterna till utvärdering av samhällsnyttan begränsade. Här ligger kanske förklaringen till att miljarderna rullat iväg i en sådan omfattning med begränsad kontroll och uppföljning.
Såväl stödformerna som organisationerna som delar ut eller drar nytta av stödpengarna tillåts växa år för år.
En utredning, ”Innovation som drivkraft”, som nyligen lämnades över till regeringen föreslår att de cirka 40 miljarderna i stöd ska utökas med ytterligare 400 miljoner, bland annat eftersom man anser att universitetens ”innovationskontor” behöver förstärkas.
För att förstå den ekonomiska omfattningen kan nämnas att dessa till synes bortkastade stödmiljarder skulle kunna finansiera hela det svenska rättsväsendet, som har en årsbudget i nivå med innovationsstöden.
Gordon Pettersson