Svar till Markus Olsson
LÄS MER:Jordbruk som drivs av fossila bränslen kan inte bli klimatpositivt
Fotosyntesen tas inte med överhuvudtaget. Den ingår inte i regionens beräkningsmodell. Sol, vatten och atmosfärens miljondelar av koldioxid skapar med hjälp av fotosyntesen all organisk materia, hela vår gröna värld. Alla växter och, i förlängningen, alla djur och människor är kolföreningar.
Människokroppen består av 18 procent rent kol. Växter binder och lagrar kol när de växer. Det är samma sak med de vegetabilier som du förespråkar. När djuren, som du säger, äter dessa vegetabilier frigörs kolet, men det gäller även för dig när du konsumerar dessa. Att allt kol skulle frigöras vid konsumtion är inte heller hela sanningen, en stor del stannar kvar i åkern i rötter, strå och agnar efter skörd.
Hur länge lagras kolet? Enligt dig, tills det konsumeras. Vilken otur, Markus, att det blev mat. Om vi i stället jämför med det kanske mindre etiska, att elda upp det vi odlat på åkern, det vill säga använda det som bränsle, då får kolbindningen plötsligt räknas med och det anses dessutom vara klimatsmart.
Markus skriver att så länge jordbruket drivs av fossilt bränsle är det omöjligt att få det klimatpositivt. Det är inte sant. Om jordbruket lagrar mer kol än man släpper ut, då är man redan klimatpositivt. En kolsänka. Mycket tyder på att det faktiskt är så.
Den svenska forskaren Per Frankelius har räknat ut att enbart spannmålsodlingen i världen binder 3,8 miljarder ton koldioxid. Lägger man till andra grödor och odlingen av vall så kan det röra sig om så mycket som runt nio miljarder ton koldioxid om året.
Eftersom jordbruket enligt IPCC släpper ut 5,6 miljarder ton koldioxid varje år, så är jordbruket redan en kolsänka. Grödornas inlagring av kol överstiger alltså utsläppen av koldioxid från jordbruket. Att sluta äta kött har därför inte den effekt på klimatet som många påstår. Det kan i själva verket vara tvärtom.
LÄS MER:Regionens klimatbudget bygger på ett feltänk
Andra missuppfattningar i ditt inlägg:
Om man odlar foder till idisslande kor och får, då behöver inte jorden kultiveras varje år eftersom vallen är flerårig. Vall och gräsodling binder dessutom mycket mer kol i rötter och strå än spannmålsgröda. Kor och får, till skillnad mot gris och fjäderfä, kan inte födas upp på spannmål eller andra grödor som även odlas för humankonsumtion – idisslare och människor konkurrerar inte om samma föda. Kor, till skillnad från människan, kan omvandla gräsprotein (osmältbart för människan) till ett animaliskt protein som människan kan tillgodogöra sig. Denna process höjer dessutom näringstätheten i födan minst fem gånger.
Som exempel kan nämnas att det i vårt närområde finns minst två varumärken, “Kaprifolkött” och “Gröna Gårdar”, där uppfödningen är helt baserad på vallfoder (jag har ingen koppling till dessa varumärken).
Dina tankar kring “...att odla spannmål, och slänga bort 90 procent av det och endast använda 10 procent...” är således helt befängda och saknar verklighetsförankring.
Jordbruk binder kol. Hur mycket kol binder ditt industriarbete?
Klimatproblemen är fossila!
Börje Berntsson