Debattartikeln som Ann-Charlotte svarat på handlade om vilka negativa effekter som uppstår när SD, M, UP och KD majoriteten i Uddevalla går i privatiseringens fotspår.
Då anfall verkar vara bästa försvar menar Ann-Charlotte att jag borde nämnt att det är brukarna som väljer vem som ska utföra den personliga assistansen, som jag tog som ett privatiseringsexempel vilket är självklart. Det är trettio år sedan det första pilotprojektet med personlig assistans startade i Sverige. 1 januari 1987 startade STIL ett pilotprojekt med ett kooperativ med ett tjugotal medlemmar. Det kom att bli modell för assistansersättningen som infördes 1994.
Den ideologiska skillnaden är om det ska vara vinstdrivande företag där huvudsyftet är att skapa vinst till enskilda ägare eller om det ska ske enligt självkostnadsprincipen och där vinsten återinvesteras i så kallad Nonprofit. Gällande skola, vård och omsorg så är Sverige det land i värden som gått längst med vinstdrivande företag vilket har skapat en massa negativa effekter som jag tog upp i debattartikeln med olika lösningar men som står obesvarade.
Gällande personliga assistansen är det alltså mer än 30 år sedan som man fick möjlighet att välja utförare och de senaste åren har ca 30 procent valt kommunen och cirka 70 procent väljer annan aktör. Ann-Charlotte svarar att man troligtvis inte väljer kommunen då andra utförare är bättre men de senaste åren ligger fördelningen stabilt och om nu 30 procent vill ha kommunen som utförare så tar nu majoriteten bort den möjligheten och begränsar den valfrihet som man politiskt säger sig värna.
Den verkliga anledningen för privatiseringen är att verksamheten överskrider budgeten med cirka sex miljoner kronor. En budget som majoriteten själv lagt. Istället för att ta till sig varför det kostar sex miljoner mer än man budgeterat så är svaret privatisera. Några av anledningarna är att marknaden plockar russinen ur kakan och inte gör sig attraktiva för de mest komplicerade ärendena som då blir kvar i kommunen där det utifrån brukarnas behov ibland behövs dubbel bemanning, blir sjukskrivningsproblematik och att man inte får full ersättning från försäkringskassan för timmarna. Cirka 95 procent av kostnaderna är personal och när detta nu privatiseras hoppas man på anbud så man inte behöver öka budgeten. Resultatet blir sämre löner och arbetsvillkor för personalen vilket leder till sämre kvalité för brukarna som då inte har kvar möjligheten att ha kommunen som utförare med det viktiga för majoriteten är att spara pengar.
För att ta bort fokus från det impopulära privatiseringsbeslutet för personliga assistansen så menar Ann-Charlotte att majoriteten faktiskt samtidigt återkommunaliserar boendestödet. En privatisering som Ann-Charlotte var med och drev igenom 2010 där Socialdemokraterna röstade emot och där det visat sig att det inte var lämpligt att privatisera detta. Hon menar också att Socialdemokraterna som suttit med i majoriteter 2015-2018 och 2020-2022 inte tagit tillbaka verksamheten i egen regi men det har ju inte varit möjligt då Socialdemokraterna inte haft egen majoritet utan styrt ihop med partier där man inte haft detta i den gemensamma politiska plattformen.
Det är ju inte förrän nu när ett antal partier som var med och genomförde privatiseringen ändrat uppfattning som en bred majoritet finns. Man ska också vara försiktig med förändringar då det utifrån målgruppen är viktigt med trygghet och förutsägbarhet i utförandet av insatsen och kan skapa stor oro. Sent ska syndaren vakna och helst vill man skylla på någon annan när det blir uppenbart att det inte fungerade. Ann-Charlotte svarar att vi måste tänka nytt och våga fatta beslut men tyvärr trillar man ned i det gamla unkna privatiseringsdiket igen istället för att utveckla verksamheten i egen regi.
Uddevalla skulle gå mot en mer positiv utveckling om vi kunde förpassa experimentverkstaden med privatiseringar utav skola, vård & omsorg till historiens skräphög.
Stefan Skoglund (S)