Inför regeringsbildningen 2014 vägrade Löfven (S), liksom sina tidigare regeringsbildare, släppa in V i regeringen. Under den nu snart gångna mandatperioden har vi dock fått erfara hur regeringen tvingats anpassa sig till V:s krav och fört en i många stycken socialistisk, företagsovänlig politik, som fört landet i helt fel riktning, allt för att behålla makten. I avsaknad av en i praktiken obeslutsam och oenig opinion har det varit ganska lätt.
Inför den kommande mandatperioden väljer Löfven att helt öppet ge V tillträde till regeringsmakten. Detta för att med ett mandats blockmässig skillnad se sig som vinnaren och den naturliga regeringsbildaren, påhejad av det mäktiga LO-förbundet.
Löfven och S har sedan lång tid försökt nå en blocköverskridande regering med sig själv som den givna satsministern genom att försöka värva C och L till sitt rödgrönsocialistiska block. Om han lyckas skulle han uppnå en trygg majoritet med 56 procent av mandaten. En svår uppgift med tanke på att C och L:s tidigare uppgivna inställning, åtminstone verbalt, inneburit att de ej vill ha med V att göra, lika litet som med SD. Skulle V uteslutas för att nå en blocköverskridande regering nås ingen egen majoritet, endast 48 procent av mandaten.
En övergång av C och L skulle givetvis ge Alliansen dödsstöten för oöverskådlig tid.
S försöker på allt sätt sockra i sina försök att nå framgång genom att söndra och splittra i motståndarleden. Idag (18 september) går S-gruppledaren, Ygeman, ut och deklarerar att de vill diskutera med de andra partierna om talmansposten. De kan tänka sig släppa kravet på att talmannen bör utses från det i valet största partiet, S.
Vad som så småningom leder fram till en blivande regering är ännu så länge ovisst. En erfarenhet vi fått som väljare efter valutgången är att S ställer sig helt bakom samarbete med V genom att inkludera dem i det rödgröna blocket. I realiteten innebär det att i kommande val utgör en röst på S genom sitt samarbete med V en röst på V. Det borde innebära en socialistiskt inriktad företagsovänlig politik. En politik Sverige minst av allt behöver, inte minst med den under kommande mandatperiod förväntade lågkonjunkturen.
Lennart Svensson
Uddevalla