Slutreplik till Caspian Rehbinder
LÄS MER:Förbluffande få hjälps av Arbetsförmedlingen – reform är ett måste
Inom myndigheten finns en stor vana att hantera både omvärldsförändringar, nya åtgärder, varsel, omstruktureringar med mera i en organisation direkt kopplad till valresultat och politiska beslut. Inget nytt för oss som arbetar i offentlig sektor.
Min text handlade om att diskussionen runt reformeringen har nått in absurdum, forcerad av en lobby som har vinstintressen i en sådan. Och som vägrar se att förutsättningarna är de sämsta, i synnerhet under nuvarande samhällskris. Därför är jag särskilt glad över att just Rehbinder gav respons, eftersom Timbro serverar populism med bitter eftersmak.
LÄS MER:Arbetsförmedlingen är ineffektiv och dysfunktionell
Debatter kan vara kryptiska, men låt oss prata klarspråk. Timbro har sitt syfte, vad kan mitt då vara? Låt oss ponera att jag starkt ogillar när vilseledande information skapar en diskurs som sedan leder till negativa konsekvenser för samhället.
Tål Rehbinders fakta som refereras till att prövas?
• Riksrevisionens rapport (RiR 2020:13) om privata Stöd & Matchning (STOM) visar att ratingsystemen förbättrats men säger ingenting om resultaten.
• Sammanställning av svensk och internationell forskning visar att när man jämför privata och offentliga aktörer visar det sig att offentlig arbetsförmedling snabbare får arbetssökande i jobb till lägre kostnad jämfört med privat. (Framtidens Arbetsförmedling, Fores)
• Studien runt Arbetsmarknadsutbildningarna 2014, är gammal skåpmat från en tid då urvalet av vem som fick utbildningen inte vägde med faktorer som till exempel anställningsbarhet. I dag ser läget helt annorlunda ut, och många går rakt ut i anställningar inom bristyrken.
• Till sist detta att AF skulle förmedla 1,5 procent av alla jobb. I samma mätning från 2017 (SCB) som refereras till svarar drygt 13 procent av arbetssökande att den hjälp de fått av AF bidragit till att de fått jobbet. I den mätningen räknas inte lönestöd, praktik, eller utbildning via AF in. 1,5 procent upplever att de fått anställningen direkt via en arbetsförmedlare och ibland respondenterna ingår även de som redan har ett jobb. Jonglera med rätt bollar, tack.
Men märk väl att jag aldrig ställde frågan var siffrorna kom ifrån – utan hur mätningen går till. Även 13 procent är ett magplask statistiskt. Fråga i stället: Vad innebär det att förmedla ett arbete? Hur mäter system av när AF lyckats med en individ? Räknas kedjan av rehabilitering, samverkan, utredningar, psykologstöd etcetera som AF stöttar med in i en högre anställningsbarhet som slutligen innebär arbete? Detta är djupare frågor än statistiken som Rehbinder refererar till, och arbetskraftsundersökningen (AKU) är en urvalsundersökning som görs via telefonintervjuer. Vilka frågor ställs där, motsvarar svaren den bild som sedan blir statistik behandlad som fakta?
LÄS MER:Sluta tjurfäktas om Arbetsförmedlingen i pågående samhällskris!
Just nu har vi en särpräglad samhällskris vilket ökar förhållanden med social oro, växande ohälsa, stigande arbetslöshet och ökat utanförskap. Då är det enligt mig mer förbluffande lågt att debattera sina egna vinstintressen med missvisande statistik framför att säkra stabiliteten i en av Sveriges viktigaste samhällsfunktioner.
Christine Ahl Dahlström
Arbetsförmedlare Fyrbodal
Tillägg: Åren 2013–2017 upphandlade AF privata aktörer för 5–6 miljarder årligen. Anslaget till AF:s personal och lokaler, förvaltningsanslaget uppgick till 7–8 miljarder. AF:s prestationer och resultat är en samlad konsekvens av detta. Myndigheten styrs av regleringsbrevet, vilket innebär att AF inte på eget bevåg inte kan öka arbetsförmedlartätheten på bekostnad av andra åtgärder, även om det kan vara det mest kostnadseffektiva sättet att minska arbetslösheten.