Den frågan undrar man över, när man ser hur dagens politik mer oroar än tryggar vanliga medborgare. Våra politiska partier borde ha den frågan ständigt ”på bordet” om man hade förståndet och förmågan att låta landets och folkets bästa stå i förgrunden och de stora partierna slutar med att kalla sina egna avhoppare för ”brunfötter”. Att vissa partier börjar inse denna förnedrande tillvitelse liksom ”skammens rodnad” hos andra partiföreträdare skapar dock viss förhoppning om ett demokratiskt folkstyre på riktigt efter nästa val.
När man ser hur den allmänna välfärden, från tidigare självhushållsprincip började utvecklas efter andra världskriget till det nya svenska folkhemmet ”från vaggan till graven”, nu krackelerar med ökade samhällsklyftor och ställer landsbygd mot stad minskar förtroendet för våra folkvalda på alla nivåer. Man börjar förstå varför landet känns mer eller mindre vara politiskt ostyrt och att folkhemmet blivit ”ett världsallrum”.
Politiken, som den är utformad i dag med kommunalt självstyre, behöver en ordentlig översyn, och där staten tar ett långsiktigt ansvar för hela landet för att skapa ett rättvisare vardagsliv för alla medborgare. Duttandet med tillfälliga statliga bidrag och paniklösningar måste brytas!
Idéer och förslag om att få till sammanslagningar av små kommuner för att något sånär få ekonomiska förutsättningar att bedriva landsjämlik kärnverksamhet tycks ha gått i stå. Folket och kulturen i de små kommunerna tycks av olika skäl hålla stånd däremot.
Om nu ansvariga politiker börjar inse verkligheten och i handling tar tag i detta och hyfsar till den politiska debatten kan man förhoppningsvis blicka fram mot en nyordnad och bättre politik!
Gunnar Persson
Kastet, Stillingsön