Utan en tanke på att i alla tider har oljemiljardärerna och oligarkerna utnyttjat krig och kriser som ett perfekt sätt att skapa ännu högra vinster.
I alla tidigare krig i modern tid har kapitalisterna alltid utnyttjat möjligheten att öka priserna och profiten, för egen vinnings skull. Så även denna gång. En del av gnällspikarna menar på att det är regeringens fel och andra utnyttjar detta genom att föreslå populistiska lösningar på problemet.
Moderater vill sänka skatten på drivmedel med minst fem kronor litern för diesel och fyra kronor för bensinen utan att reflektera över att detta bara gynnar oljeföretagen och deras ägare. Den enskilde bilföraren får så klart en minskning av utgiften när han tankar och kan fortsätta att tanka bilen full med soppa. De som sitter som ägare av källorna till drivmedel kan bara applådera åtgärden och konstatera att inkomsterna bara ökar och ska bilförare subventioneras med skattemedel är det bara att öka priserna ännu mera.
Så har den kapitalistiska ekonomin alltid fungerat och kommer fortsätta att göra. Energiskatten är det som ska finansiera förslaget, märk väl , inga andra skattefinansierade områden berörs och därför blir det relativt små åtgärder men populära sådana om förslaget går igenom. Skulle man även minska skattesubventionerna för de som utnyttjar RUT-avdraget till bensinsubventioner skulle priset du betalar vid tankning kunna sänkas med tio kronor litern. Men det förslaget skulle aldrig komma till stånd med Moderaterna som idékläckare, av kända skäl.
Hundratusentals krigsflyktingar flyr från Ukraina och vi sitter här och våndas över att bensinpriset med mera rusar i höjden. Vi har i vår bekvämlighet blivit lite gnälliga. Folk köper bilar för 5-600.000 kronor och tycker det är dyrt att parkera på Hamngatan för fem kronor timmen. Tänk tanken om dessa gnällspikar hade varit med om bensinransoneringen 1973 hade de väl gått upp i atomer.
Jack Borlinger