Östtysklands (DDR:s) 40 års-jubileum, oktober 1989.  På bilden i främre raden (2:a fr.v.) f.d. president Nicolae Ceausescu, Rumänien, president Todor Zjivkov,Bulgarien, president Wojciech Jaruzelski, Polen, Molos Jakes f.d. partichef, Tjeckoslovakien, partichef Michail Gorbatjov, president i Sovjetunionen och Erich Honecker, f.d. statschef i Östtyskland. En månad senare föll Berlinmuren.
Östtysklands (DDR:s) 40 års-jubileum, oktober 1989. På bilden i främre raden (2:a fr.v.) f.d. president Nicolae Ceausescu, Rumänien, president Todor Zjivkov,Bulgarien, president Wojciech Jaruzelski, Polen, Molos Jakes f.d. partichef, Tjeckoslovakien, partichef Michail Gorbatjov, president i Sovjetunionen och Erich Honecker, f.d. statschef i Östtyskland. En månad senare föll Berlinmuren. Bild: TT

Kanske vill du ha det som i Östtyskland?

Om Kristoffersens världsbild inte stämmer överens med verkligheten så måste verkligheten således anpassa sig! Detta kan man enkelt läsa sig fram till när Kommunistiska partiet först anklagar mig för att komma med osanningar, men sedan vill man inte ta till sig vad man själva skrivit i sin egen tidning.

ANNONS
|

Replik till Johnny Kristoffersen 13 september

LÄS MER:Svenskar som stred mot Franco möttes av lagens långa arm

Istället sjunker Kristoffersens trovärdighet ytterligare ett snäpp när forskningsresultaten inte skulle bekräfta det han själv skriver om. Dessa blir istället föremål för en "borgerlig världsbild och historiesyn".

Det är bra att jag får vara borgerlig och anti-kommunist. Den "lyxen" existerar inte i det samhälle som Kristoffersens parti kampanjar för i valet nästa år. Inte heller för de länder och ledare hans parti genom åren hyllar och har hyllat. Från Stalin, till Kim Jong Il och Kuba. Den (r)öda tråden lyser igenom, för oppositionen återfinns bara i de otaliga arbetslägren om man nu inte avrättats.

ANNONS

Men vi kan återkomma till Afghanistan, för det var faktiskt kommunistpartiets revolution som lade grunden till allt elände vi kan se idag, något Kristoffersen faktiskt frågar sig i sin första artikel. Utrensningar av oppositionella, fängslandet av kritiker och slutligen en invasion av Kristoffersens förebildsland: Sovjetunionen. Det skulle bli så bra tänkte kommunisterna, först en ordentlig jordreform (ta från vissa och ge till andra) och sedan bort med all religion! Ett socialistiskt mönstersamhälle för alla som överlever. Afghanerna gillade dock inte riktigt idén så då fick regimen ta hjälp av våldet för att tvinga på andra sina åsikter.

Nu ska alltså Afghanistan och afghanerna få städa upp själva, i en konflikt man visserligen själva startade med kommunistpartiets goda minne. Vad hände med det partiet då? Det hamnade på historiens afghanska skräphög där förhoppningsvis även talibanerna en gång kommer hamna. Kan man bomba fram demokrati? Ja, i vissa fall för både Tyskland och Japan är idag stabila demokratier, men kanske inte för Kristoffersen då? Östtyskland där kommunismen härskade i 50 år var dock enbart en demokrati på pappret. Kanske är det så Kristoffersen vill ha det i Sverige?

Martin Telinius

Statsvetare

ANNONS