Replik på ledare: ”Malin Lernfelt: Alla behöver ett kök – men inte en jättetoalett”.
DHR står för delaktighet handlingskraft rörelsefrihet och vi firade 100 år förra året. Under det gångna seklet har vi sett till att våra rättigheter börjat tas på allvar. Vi inom funktionsrättsrörelsen är inte en lika bortglömd och undanskuffad grupp idag som 1923. Men vi ser också hur våra rättigheter tvingas tillbaka, så fort samhället inte anser sig ha råd att bekosta till exempel tillgänglighet.
Bara 20 procent av nybyggda studentbostäder ska i framtiden behöva vara tillgängliga, enligt en remiss från Boverket som just nu är aktuell. Både Boverket och Bohusläningens ledarsida borde inse att detta vore att gå baklänges in i framtiden. Mänskliga rättigheter kan inte förhandlas bort.
Boverket vill också avskaffa föreskrifterna för tillgänglighet för alla nybyggnationer, såväl bostäder som andra byggnader, enligt ett annat förslag från Boverket. På vilket sätt vore det enklare för byggbranschen att slippa instruktioner och beskrivningar av hur det fysiska utrymmet kan byggas tillgängligt?
Föreskrifter preciserar de krav som ställs i lagar och förordningar. Föreskrifter är detaljregler inom vissa sakområden och beslutas av myndigheter, till exempel Boverket.
Om en IKEA-bokhylla skulle säljas utan instruktion. Skulle hyllan vara lika bra och lika användbar som en hylla med instruktion? Går den ens att jämföra med en produkt som har medföljande instruktionsbok?
Varken Malin Lernfelt eller Boverket har kunnat visa på vilket sätt förslagen skulle göra det enklare och billigare att bygga. Däremot anser vi att Sverige ännu sämre kommer att leva upp till FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning, som säger att vi har rätt till ett aktivt liv, stöd i vår vardag och möjligheter att delta i samhället som alla andra.
Vi i DHR vill se ett byggande för framtiden, ett byggande som skapar rum för alla och som inte utesluter människor på grund av nedsatt rörelseförmåga.
Åsa Strahlemo,
förbundsordförande DHR