Martin Telinius resonemang är mycket likt israeliska statens, som påstår att Palestinier säger hela tiden nej till fred, och att det inte finns någon motpart att förhandla med.
LÄS MER:Israel behöver en riktig fredspartner
Nedan följer en lista över några av de flertals tillfällen som både Palestinier och Israeler skrivit under olika avtal, överenskommelser, färdplan för fred och så vidare:
1978, Camp Davidsavtalet
1991, Madridkonferensen
1993, Osloavtalet
1993–1995 Osloprocessen. Då tilldelades Nobel fredspris till Yassir Arafat, Yitzak Rabin och Shimon Peres.
1994, Kairoavtalet
2001, Toba (Sinai) -överenskommelsen
2002, arabiska fredsavtal (Beirut)
Wye River-avtalet, Annapoliskonferensen, Oslo 2 … Listan kan göras ännu längre.
Det stämmer inte att palestinierna hela tiden säger nej till fred. Viljan för fred har alltid funnits. Dock har Israel vid alla dessa tillfällen hittat på olika ursäkter för att bryta löften och köra över överenskommelsen.
Telinius tycker att man ska utgå från dagens verklighet, det vill säga att palestinierna ska avstå från all deras mark som har annekterats av Israel sedan 1967 och glömma FN resolutionen. De skall blunda för alla illegalt byggda bosättningar på ockuperad palestinsk mark. De skall stå ut med höga murar som har delat släkt och vänner, blunda för förtryck, förnedringar och våld. Våld som föder våld! Vi ska inte glömma att palestinska extremister får sin näring av palestiniernas lidande.
Hur kan man slå någon i ansiktet med ena näven och samtidigt räcka fram den andra handen för att sluta fred?
Tack och lov har många länder, bland annat hela EU, fördömt Trumps korkade förslag.
Många människor i både Israel och Palestina är trötta på kriget och otryggheten. De vill leva i sina länder i fred sida vid sida och långt ifrån trakasserier, hot och dödande. Om Trump, Khamenei och Telinius lämnar dem i fred.
Kiomars Heydar
Yitzhak Rabin, BIll Clinton och Yassir Arafat i september 1993.