Det var en gång ett land där människor tyckte om varandra, man besökte varandra och var snälla och trevliga. Hat mot andra människor fanns i princip inte i det politiska landskapet. Inget parti visade hat mot människor bara för att man kom från ett annat land. Man pekade inte ut människor som dåliga bara för att man hade en annan tro eller kultur. Landet var normalt. Så blev det krig i Europa. Många sökte skydd och några kom till Sverige. Då började märkliga saker hända. En greve och en skivbolagsdirektör startade ett politiskt parti som hette Ny Demokrati. Samtidigt fanns ett parti som hette Bevara Sverige Svenskt. Det bytte senare namn till Sverigedemokraterna.
I samband med detta började en mördare skjuta människor som var invandrare, och hade mörk hy. Hatet började ta form på allvar. Ytterligare en mördare dök upp senare som spred skräck. Mannen cyklade omkring i Malmö och sköt med sin pistol mot människor med utländsk utseende. Precis som Lasermannen – som härjade i Stockholm tidigare – riktade mördaren in sig på offer med utländsk bakgrund. En våg av mordbränder, attentat, mot flyktingförläggningar, moskéer och våld mot enskilda invandrare bryter ut hösten samma år som Ny Demokrati kommer in i riksdagen. Hatet har börjat i landet som blev annorlunda. Vad får människor att begå sådana handlingar? Tänk då på att ett parti beslutar sig för att skylla det mesta av det sämsta på en viss grupp människor. Att sprida hat mot andra människor har visat sig efteråt där hatet varit rådande vara en dålig lösning på samhällsproblem. Som nazismen. Ett svenskt riksdagsparti (SD) lägger ut adresser på flyktingboenden. Strax efter börjar det brinna. Ja landet Sverige har blivit annorlunda när ett politiskt parti bidrar till hatet.
Lasermannens hat och mord på andra människor visade sig vara att han kände inspiration av Ny Demokrati och Sverigedemokraterna ideologi. Mangs kände hat mot invandrare, vem har påverkat honom? Man brukar säga att man går från ord till handling. ”Hur länge dröjer det innan våra svenska barn ska vända huvudet mot Mecka” var en slogan man hade för att spä på hatet. Idag, en fattig tiggare som inte gjort en människa något ont, mördas av barn, i landet som blev annorlunda. Återigen hatet. Vem har påverkat barnen? Att bry sig om en annan människa har varit något fint i landet som blev annorlunda. Vem har påverkat så att vi inte ska bry oss om alla människor? En SD-politiker efter valet av Löfven delar budskapet ”Christer Pettersson, var är du när Sverige behöver dig?” Vad väcker sådant hat?
Kan man komma tillbaka till landet där man besöker varandra och är snälla och trevliga mot alla människor? Kan vi i landet som blev annorlunda komma tillbaka till landet där hat inte är rådande, där en människa är en människa och inte ses som ett ”hot” av vissa politiker?
P-A Hultman
Grebbes]tad