Socialdemokraterna tycks ha svårt att, liksom övriga partier i vänsterblocket, acceptera utgången av demokratiska val till riksdagen. Det verkar osannolikt, att det har att göra med att detta block företräds av fyra kvinnliga partiledare med en manlig svans. Högerblocket har arbetat under tystnad för att snickra ihop en kommande regering. I fredags släpptes dock fördelningen av ordförandeposter till utskotten. Omedelbart kom kritik från S, framförd av gruppledaren, Lena Hallengren. Hon förfasade sig över att ordförandeposten i utrikesutskottet tillfaller SD.
Beslutet kommer att sända chockvågor genom vårt samhälle och även utomlands. Självklart har S rätt att ha synpunkter, men som vanligt användes skrämselpropaganda. Det hade varit klädsammare om S lät det borgerliga blocket arbeta fram sin regering utan inblandning. Att i nuvarande känsliga situation, till exempel med vår Nato-ansökan, blanda in andra länder med hänvisning till givna försvarsgarantier, är ett omoget handlande. Ifrågavarande länder har säkert förmåga att göra sina egna bedömningar.
De gångna mandatperioderna, ledda av S, saknade många verklighetsförankrade och viktiga reformer. Det som åstadkoms, tvingades fram av oppositionen. I många fall fördröjdes verkställigheten, eftersom S-regeringen ville avvakta och hoppas att folket skulle ha glömt, vem som låg bakom förslagen. Det var viktigt att själv kunna ta åt sig äran.
Vi fick även många exempel på hur S förträngde och ville dölja den verkliga situationen i landet. Det mest signifikanta kvittot härpå fick vi av Magdalena Andersson i en av sina kommentarer efter valförlusten: "Den kommande regeringen har ett gott utgångsläge tack vare det arbete, som Socialdemokraterna har gjort".
Den nya regeringen har i stället mycket svåra problem att hantera och åtgärda. Kanske kan den, mot många odds, lyckas så bra att den kan få förtroende för en ny mandatperiod år 2026. Det behövs kraft och tid för att få Sverige på rätt köl igen.
Lennart Svensson
Uddevalla