Att lova bidrag till vissa grupper är ett säkert politiskt sätt att vinna sympati och vinna röster och få det egna partiet att växa. Och den frestelsen är särskilt stor för mindre partier i en koalitionsregering. Men när ett nytt bidrag en gång klubbats igenom i riksdagen blir det svårt att ändra. Då kan ju partiet förlora röster igen!
En fråga som måste ställas är varför ska vi svenska skattebetalare fortsätta att ge bidrag till olika trossamfund utanför den svenska kyrkan? Till sådana religiösa verksamheter bör väl endast medlemmarna vara tvungna att betala.
Myndigheten SST, som ligger under Kulturministern delar årligen ut cirka 90 miljoner kronor till sådana trossamfund. Bidragen får bara ges till ”Verksamheter som respekterar demokratins idéer”. En del av dessa miljoner går till Islamiska Samarbetsrådet, som i sin tur fördelar bidragspengar till sina medlemsgrupper.
I Sverige har vi idag cirka en miljon muslimer och 200 moskéer varav de flesta är så kallade källarmoskéer. Moskéerna finansieras till stor del av Saudiarabien, Qatar och andra arabländer. I moskéerna verkar imamer, predikanter som inte behöver ha en officiell examen eller formell svensk utbildning. Imamerna predikar olika islamiska trosinriktningar som sunni, shia och wahhabis. En grupp, som anser sig stå högre än de andra, är de rigorösa salafisterna som inspirerat till jihad och till att svenska män och kvinnor lämnat Sverige och gått över till Islamiska Staten.
Salafiströrelsen växer starkast i de förorter som vi kallar ”särskilt utsatta”. Salafisterna fordrar av sina anhängare bland annat halal-diet. De förbjuder musik och umgänge med otrogna. Männen vägrar att ta kvinnor i hand och fordrar att kvinnorna klär sig betäckt. Vad vi svenskar kallar hedersvåld ser salafisterna som en naturlig del i sin trosupplevelse.
Bor man i Sverige borde det vara självklart att man följer svenska lagar och anpassar sig till svenska seder och bruk. Den som av politiska eller religiösa skäl väljer att inte göra det borde genom myndigheternas försorg tvingas att omedelbart söka annan hemvist. Så sker inte idag. Men här kommer det an på oss!
Vi väljare har uppgiften att se till att riksdagen får en majoritet som säkerställer att regering och myndigheter följer lagar som finns och när det behövs snabbt införas nya regler i enlighet med väljarnas önskningar.
Så kan vi leva tryggt och under ansvar.
Staffan Gunnarsson