Hösten 2024 tog Uddevalla Skolskjuts AB över skolskjutsdriften från Västtrafik. I den tidigare lösningen levererades skolskjutsen i form av vanlig linjetrafik, och barn med busskort kunde utnyttja alla Västtrafik-bussar 04.00–19.00 under skoldagar. Förändringen presenterades av kommunen med löften om ett effektivare, tryggare och mer flexibelt system, men resultatet har blivit det motsatta:
- Busstrafiken på kommunens landsbygdsvägar är numera stängd för alla utom barn och ungdomar med beviljad skolskjuts. De flesta av kommunens landsbygdsinvånare, som nyss hade flera tillgängliga turer varje morgon och eftermiddag på kort promenadavstånd, får nu flera kilometer till närmsta busshållplats. Personer över 70 – som så sent som denna sommar fick kostnadsfri kollektivtrafik – har plötsligt inga bussar att åka med.
- För skolbarnen är den nya lösningen nästan parodiskt komplicerad. De får enbart gå ombord på en specifik buss varje morgon och eftermiddag. För många ändras bussnummer och avgångstider varje dag. Vissa barn får vänta två timmar efter skolan innan den enda tilldelade bussen går, andra måste gå tidigt från sista lektionen för att hinna med sin. Kilometertabeller följs med kadaverdisciplin – inte sällan plockar bussen upp ett barn i familjen medan det äldre syskonet nekas. Barnen i grannhuset får åka med, men det egna barnet bor ”för nära” skolan.
- Systemet tillåter inga avvikelser. Det går inte längre att följa med en kompis hem efter skolan. Landsbygdsbarn kan inte längre göra omprov eller ta del av lagstadgad läxhjälp då dessa erbjuds på eftermiddagen efter sista lektionen. Barn som tidigare kunnat hinna med en lektion på Kulturskolan och sedan ta sista Västtrafik-bussen måste nu försöka komma hem på annat vis. En orolig tonåring som vill gå till ungdomsmottagningen kanske väljer att låta bli om hen måste be föräldrarna om hämtning? Liknande konsekvenser drabbar dem som vill till fritidsgården, ridskolan, kyrkan, idrottsföreningen eller andra verksamheter. Landsbygdsbarnen isoleras i hemmen, och effekten blir sämre fysisk och psykisk hälsa och fler stillasittande och skärmberoende unga.
- Barn på lågstadiet kunde förr vara på fritids ett par timmar och sedan ta skolbussen hem tillsammans med ett äldre syskon. Nu är denna möjlighet borta – enda tilldelade bussen går omedelbart när skolan slutar. Föräldrarna måste antingen utöka tiden på fritids så att barnet kan hämtas efter jobbet (vilket ger onödigt långa dagar) eller gå ner i arbetstid för att hinna ta emot barnet hemma.
- Gymnasieungdomar hänvisas till Västtrafik och får därmed inte åka med skolbussen, trots att den passerar hemmet precis som vanligt. De som saknar A-traktor eller skjutsande föräldrar kan tvingas gå upp till 6 km för att komma till närmsta busshållplats. De smala vägarna på Uddevallas landsbygd är ljuvliga på sommarhalvåret men blir på vintern rena dödsfällor med beckmörker och snövallar som fyller upp en nästan obefintlig vägren. Vid mötande trafik finns ingenstans att ta vägen. Katastrofen väntar runt hörnet.
Utfallet av de nya bestämmelserna blir alltså att skolbussarna släpper ombord ett antal skolbarn, och efter dem följer en karavan av A-traktorer och bilar med alla som inte får följa med. Många korta bilresor som drar massor av bränsle, helt i onödan. Stora kostnader flyttas över till medborgarna som måste köra mer, köpa Västtrafik-kort till sina barn (och ändå tvingas hämta dem med bil vid närmsta hållplats) och i värsta fall gå ner i arbetstid för att få ihop livspusslet. En omöjlig situation under vinterhalvåret för ungdomar vars föräldrar inte är tillgängliga och kan skjutsa. Vi frågar oss:
1. För vem är detta nya system ”effektivare”? Är inte hela poängen med busstrafik att låta människor som ska åt samma håll åka i större, billigare och mer effektiva fordon?
2. För vem är detta nya system ”tryggare”? Kommunens argument har varit att det nya systemet ger ”större kontroll över vilka som åker med bussarna”. Skulle Västtrafiks bussar vara otrygga? I verkligheten är tillvaron mycket mer otrygg utan Västtrafik, med farliga promenader på högtrafikerade vägar och långa väntetider på skolor och hållplatser utan vuxna närvarande.
3. För vem är detta nya system ”mer flexibelt”? Förr hade barn med beviljad skolskjuts möjlighet att åka med alla bussar, hela skoldagen. Det barn som missade bussen kunde ta nästa, den som blev sjuk i skolan kunde åka hem i förtid. Andra barn, föräldrar och grannar kunde åka med mot vanlig Västtrafik-taxa. Det krävs imponerande mental akrobatik för att leda i bevis att den nya lösningen ger större flexibilitet!
Sammantaget har en effektiv, trygg och flexibel Västtrafik-lösning – stick i stäv med marknadsföringen – bytts mot en ineffektiv, farlig och oflexibel Uddevalla-lösning! År 2024 står alltså en relativt tätbefolkad landsbygd i södra Sverige utan kollektivtrafik. Kan detta vara det enskilt värsta miljöbeslut som fattats i Uddevalla kommuns historia?
Ibland får vi utanför centralorten höra ett beskäftigt ”har man valt att bosätta sig på landsbygden så ...” – ett icke-argument som kan användas för att motivera vilken serviceförsämring som helst. Det är sant att många av de problem som beskrivs ovan ligger utanför kommunens omedelbara skyldigheter, men kommunen lever faktiskt av att vuxna har möjlighet att arbeta! Och det kan knappast ligga i kommunens intresse att barnfamiljer flyttar någon annanstans när livspusslet inte går att lösa?
Dessutom kan de ekonomiska bevekelsegrunderna ifrågasättas. En stor del av kommunens sänkta kostnader flyttas bara över till medborgarna. Och vad är mest samhällsekonomiskt lönsamt: en snållösning som är stängd för nästan alla och ger det fåtal som omfattas usel service, eller en dyrare lösning som är flexibel, tillgänglig och erbjuds samtliga människor i kommunen?
Skolskjutsbolaget har under de första veckorna försökt rädda projektet genom att lappa och laga med undantag, speciallösningar och krånglig administration. Avvikelser från den tilldelade turen ska till exempel kunna bokas en dag i förväg – men vilken 10-åring har ett dygns framförhållning på kompisleklusten? Vilken 14-åring vet att mensvärken kommer att slå till i morgon efter lunch? Och vilket barn med NPF-diagnos vet dagen innan att hen kommer ha energi nog för läxhjälpen? Och hur många administratörer ska bekostas med skattemedel för att hantera ett sådant system?
För oss är det uppenbart att den nya lösningens brister inte är barnsjukdomar, utan ett resultat av dess grundläggande utformning. Upphandlingen har redan underkänts av förvaltningsrätten till stor kostnad för kommunen, och det är också tveksamt om lagen ger rätt att spåra passagerare under GDPR eller beröva landsbygdsbarnen möjligheten till läxhjälp. Därför kräver vi att kommunens avtal med Uddevalla Skolskjuts AB rivs upp, och att ett nytt avtal med Västtrafik ingås som återupprättar kollektivtrafiken på Uddevallas landsbygd till tidigare standard!
Föräldrar till de bortprioriterade barnen på landsbygden