Lars Svensson utreder på ett föredömligt sätt skillnaden mellan förkastligt indviduellt beteende och önskvärt och godtagbart gruppbeteende oavsett var de som beter sig kommer ifrån.
LÄS MER:Därför ska du inte rösta på Sverigedemokraterna
Det är märkligt att vi så sällan hör raka besked om invandringens förtjänster och betydelse för Sverige. Det finns en omfattande forskning om kostnader och vinster, arbetsinsatser, sysselsättning med mera. Professor Hans Abrahamsson vid institutionen för Globala Studier vid Göteborgs Universitet redogör för forskningen i sin bok ”Vår tids stora omdaning. Om konsten att värna demokrati och social hållbarhet” (Korpen 2019).
Abrahamsson återger forskningen om den idag förstärkta främlingsfientligheten, vars botten utgörs av arvet efter den europeiska kolonialismen med dess rasbiologi och rasistiska fördomar. Inom befolkningen varierar attityderna till invandring med social klass, utbildningsnivå och inriktning, kön och ålder, bostadsort och familjeförhållanden. Dessutom påverkas attityder av hur man uppfattar integrationspolitiken och dess effekter på de offentliga finanserna och tillgången till arbetstillfällen.
Här uppstår ett spelrum för vinklade tolkningar, till exempel den som Sverigedemokraterna ihärdigt förkunnat i många år. Ihärdigheten garanterar dock inte sanningshalten. Tvärtom belyser forskningen på ett övertygande sätt integrationspolitikens faktiska effektivitet. Det vitt spridda talet om utanförskap betonar ensidigt sysselsättning och arbetsmarknad. Detta utgår från OECDs betoning av skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan inhemskt födda och utrikes födda. Men den totala sysselsättningsgraden i Sverige ligger på 74,9 procent, vilket är betydligt högre än det europeiska genomsnittet på 64,9 procent. Dessutom ligger Sveriges sysselsättning för utrikes födda över den genomsnittliga i Europa. Slutsatsen blir att Sverige bedriver en ”synnerligen framgångsrik integrationspolitik”.
Detaljerna är många och invecklade. Migrant Integration Policy Index jämför 38 länder med hjälp av 167 olika indikatorer, som arbetsmarknad, utbildning, hälsa, politiskt deltagande etc. Resultat: Sverige utgör det bästa exemplet på integration. (Mipex 2015).
Invandringens effekter på offentliga finanser motsäger lika kraftfullt Sverigedemokraternas vinkling av detta område. Invandrarna vistas i Sverige huvudsakligen under sin yrkesverksamma tid (20-65 år) och belastar finanserna endast marginellt för barnomsorg, skolgång och äldrevård. Nettokostnaden uppgår till 41 miljarder kronor, vilket utgör 1 procent av BNP, betydligt mindre än det militära försvaret, som ständigt tilldelas nya miljarder. Anledningen till nettoutgiften är de alltför låga löner som ges de utrikes födda och därmed ett lägre bidrag till skatteinkomsterna.
Slutligen: Invandrarna garanterar idag hela vårdsektorn, då den infödda befolkningen till stor del saknar intresse och praktisk solidaritet på detta område. Den politik som utgår från var man är född och som Sverigedemokraterna driver ligger på etnisk grund. Den är därför inte demokratisk utan etnokratisk.
Erni & Ola Friholt