Replik till Karl-Göran Sundvall 30 november
LÄS MER:Telinius framför ensidiga argument om Israelkonflikten
Det märks i artikeln att Sundvall inte följt de senaste rapporterna som tydligt visar hur ensidiga de palestinska skolböckerna är. I en rapport från EU från 2019 som beställdes, som inte publicerades*, men som både tidningarna Bild (tysk) och Jerusalem Post (israelisk) fick ta del av så visas omfattande anti-semitiska och anti-israeliska bilder och texter i 156 skolböcker och 16 lärarhandledningar. Skolböckerna användes i FN-stödda skolor i FNs eget program, UNRWA. Om detta kunde hittas i skolor stödda av FN, vad tror du då inte kan hittas i Hamas eller Palestinska myndighetens egna böcker?
Du kanske då även förstår varför barn och ungdomar regelbundet angriper Israel och deltar i våldsamma demonstrationer. Likheterna med Nazityskland är slående, där pojkarna drillades till att dö för ledaren och den ariska nationen. Att dö och bli martyr är ett genomgående tema i palestinska skolböcker, där terrorister som Dalal Mughrabi får ge namn åt skolor, vägar och parker. Mughrabi som blev ökänd för att hon 1978 ledde en PLO styrka som angrep en buss i centrala Israel och mördade 38 israeler, varav dem 13 barn. Tänk dig reaktionen om vi i Sverige skulle döpa en skola efter Breivik?
Vidare anser Sundvall att det är just ockupationen som driver fram våldet. Något han och många av hans pro-palestinska anhängare medvetet blundar för är att terrorismen från palestinierna kom först, ockupationen sedan. Mellan 1948-67 ockuperades Västbanken av Jordanien, men palestinierna reste sig knappast mot dem. När Israel erövrade Västbanken 1967 så var det dock fritt fram att angripa judarna. Detta tyder på ett omfattande hyckleri eller i värsta fall antisemitism. Israel är en demokratisk rättsstat. Bosättare som angriper palestinier grips, men det är inte alltid det blir en fällande dom. Ingen stat är perfekt och i den bästa av världar så skulle alla attacker mot civila palestinier lagföras. Skillnaden mellan Israel och Palestina är dock tydlig. I Israel är mord på palestinier straffbart med fängelse. I Palestina så hyllas det och förövaren betalas av staten.
Oslo-avtalet är till dags datum det enda avtalet som finns mellan palestinierna och Israel och därmed utifrån ett statsvetenskapligt perspektiv det enda man kan förhålla dig till. Även om avtalet hade målet att skapa en palestinsk stat så har Sverige och 130 andra länder erkänt Palestina som just en stat. Bosättningarna kan avvecklas och bör även göras i förhandlingar mellan parterna. Just nu saknas det två delar. Dels så är palestinierna delade i Hamas och Palestinska myndigheten där dessa två inte ens kan komma överens om färgen på en apelsin. Dels så vägrar båda att förhandla med Israel och skulle den ena göra det så erkänner Hamas automatiskt inte vad man kommer överens om. När det gäller inställningen till att ha en palestinsk stat bredvid Israel så är det naturligtvis något många ortodoxa inte är intresserade av. De utgör idag mindre än 20 procent av befolkningen. Hur många av palestinierna tror du ens kan acceptera en judisk stat?
Sundvall verkar dock helt sakna perspektivet orsak och verkan och går enbart in på konsekvenserna. Varför angriper barn så unga som 12 år israeler? Varför är de inte hemma hos sina föräldrar? Varje gång förespråkare för Palestina för fram sin berättelse så är det alltid Israel som är roten till allt ont. Palestiniernas fråntas ansvaret och samtidigt tar man på sig sin offerkofta. Israel har nu förbindelser med allt fler muslimska stater medan palestinierna hamnar i periferin. Kanske har arabstaterna insett att för att möta klimatförändringarna och utmaningarna i världen att man har mer att vinna med relationer med Israel istället för att ohämmat stötta korruptionen i Ramallah och hatet och raketerna från Gaza?
Martin Telinius
Statsvetare, bosatt i Israel
* Rapporten ”Report on Palestnian Textbooks” (Georg Eckert Institute for International Textbook Research) 2021, finns tillgänglig på https://owncloud.gei.de/index.php/s/FwkMw8NZgCAJgPW