Nästa vecka öppnar riksdagen. Den politiska debatten tar då fart. Även vi som inte är aktiva i något parti kan delta. Ju fler som deltar desto bättre för demokratin.
I partipolitiken tycks man ofta tro att det egna laget är de goda, men de andra vill främst gynna sina intressegrupper och sig själva. Jag tror att svenska politiker anser att deras förslag är bra för nästan alla. Finns det anledning att tro att de vi väljer skulle vara särskilt annorlunda än vi ‒ som har valt dem.
Att tro att vi människor i de flesta fall vill andra väl, anses ofta vara naivt. Tidningar och media är fyllda av brott och våld. Exemplen på egoism och att gynna sig själv är många. Men det mycket mer vanliga är att människor hjälper andra och är hederliga. Det är så vanligt att det inte blir en nyhet.
I boken ”I grunden god” av Rutger Bregman, ges mängder av exempel och historiska erfarenheter som pekar på att människor i allmänhet inte är egoistiska. Och de där andra som vi inte känner, de är mycket bättre än vi tror. Det är inte nödvändigt att hålla med Bregman om allt, men visst är det en god tanke att ta till sig
Både debatt och beslut blir bättre om fler politiker förstår att politiska motståndare inte drivs av sämre motiv än de själva. Då blir det också lättare att ta till sig en del av andras förslag.
Regeringen menar att det finns ett reformutrymme på 60 miljarder kronor. LO har sagt att utrymmet borde vara 100 miljarder. Båda summorna är stora och skillnaden tycks rejäl. Jämfört med Sveriges totala ekonomi, BNP på cirka 6 000 miljarder, är det dock inte så mycket. Inget av alternativen innebär någon dramatisk skillnad.
Visst vore det bra om politiker vore mer beredda att lyssna på varandra. Men ibland kan det vara bra om det är några som vågar säga emot. I decennier har i princip alla partier varit eniga om att staten inte ska låna utan amortera på statsskulden. Enligt lag måste också en kommun ha en budget i balans.
Det kan låta klokt: Den som är satt i skuld är inte fri, som Persson sa och citerade Bibeln. Det är få länder i EU som har så starka finanser och liten offentlig bruttoskuld som Sverige. De här principerna har dock lett till att investeringar och underhåll, släpat efter på många områden.
Att låta bli att laga taket på huset eller måla, för att kunna amortera mera, är sällan en bra idé.
För några veckor sedan blev Centerns ledare Demirok mycket upprörd över hur dåligt trafiken på Bohusbanan fungerade. Enligt honom har Sverige en underhållsskuld på 150 miljarder i infrastruktur. Förre Moderatledaren Adelsohn skrev nyligen i DN att avregleringen av järnvägen slagit fel. Järnväg och vägarna skulle behöva ett årligt tillskott runt 10 miljarder per år för bättre underhåll
Vattensystemen är eftersatta. Det är mer än dåligt när reningsverken tvingas ”brädda”, släppa ut orenat vatten från toaletter. Svenskt Vatten, konstaterade i maj, att va- näten behöver investeringar på 560 miljarder fram till 2040. Det krävs 10 miljarder mer om året.
Och enligt Ellevio behöver elnäten investeringar på över 900 miljarder kr till 2045. En ökning med 12 miljarder om året.
Enbart dessa tre områden ‒ för eftersatt underhåll, skulle ta drygt hälften av 60 miljarder. Sedan finns löften och behov i vården, skolan, försvaret, rättsväsendet, skatterna.
Till detta kommer regeringens tankar om hundratals miljarder till ny kärnkraft. Som Holmberg påpekade i TV programmet 30 minuter, finns skäl att utreda om det finns billigare alternativ.
Sverige behöver verkligen en debatt som tar sikte på mer än nästa år och kommande val.
