Tidö-partierna har kompromissat igen, den här gången om rättsväsendet. Under nästa år planerar de att ge polismyndigheten ett extra tillskott på 1,38 miljarder kronor. En del av den summan planeras gå till att ge poliser möjlighet att få avskrivna studieskulder under vissa villkor.
Förslaget kommer från Sverigedemokraterna, som började driva frågan under förra mandatperioden med M-avhopparen Patrik Reslow i spetsen. Eftersom SD för länge sedan har förstått att väljarna gillar idéer som är enkla att förstå, men som inte löser stora samhällsutmaningar, kan idén säkert väcka nyfikenhet och gillande hos såväl partitrogna som förstagångsväljare – de senare en grupp som kommer att vara betydligt fler i nästa valrörelse än vad den var vid valet 2022.
I dag består polisutbildningen av två års heltidsstudier och sex månaders betald aspirantutbildning. När lånet ska betalas av motsvarar det en kostnad på knappt 1000 kronor per månad under ungefär 20 års tid. Man ska inte relativisera hur stor skillnad en tusenlapp kan göra i den egna plånboken, men den kan knappast jämföras med de löneökningingar som poliser förtjänar. Särskilt idag, när varje enskild polis gör skillnad i arbetet med att bekämpa de kriminella gäng som mördar, skadar, utsätter tonåringar för livsfara och parasiterar på våra skattepengar genom att begå välfärdsbrott.
Om förslaget går igenom skulle det bli en, i sammanhanget, liten kostnad för polismyndigheten. Men också en väldigt liten vinst för framtidens poliser. Förhoppningsvis kommer de poliser som redan är etablerade på arbetsmarknaden att höja rösterna och protestera mot förslaget, eftersom det knappast är rädslan för två års studielån som är roten till polisbristen. Att avskriva studieskulder kanske kan minska inflödet till utbuldningen, men det skulle knappast stoppa skickliga poliser från att gå till näringslivets många karriärmöjligheter, som banker och säkerhetsbolag. Det är – som med alla viktiga och slitiga jobb – en högre lön och bättre arbetsvillkor behövs för att fler ska söka sig till polisen och välja att stanna kvar och utvecklas inom ordningsmakten. Det är där staten, det vill säga polisens arbetsgivare, bör lägga sitt fokus.
