Oavsett om det är i en fotbollsklubb, bryggförening eller politiskt parti så är föreningslivet sig likt. Man träffas efter jobbet, pratar om vad som händer i livet, dricker kaffe, och får nya vänner. Alla föreningar har visserligen ett specifikt syfte, men den sociala dimensionen av verksamheten är en gemensam nämnare för alla föreningar, vilken också är avgörande för att någonting ska bli gjort.
Pandemin har det senaste året satt en black om foten på föreningslivet. Sannolikt beror det på att det inte är lika roligt att engagera sig när man inte får träffa andra människor i verkligheten. Detta gäller även de föreningar som vi dagligen refererar till som politiska partier. Men när engagemanget sviktar i dessa föreningar kan det på sikt bli ett problem för hela samhället.
De politiska partierna är centrala element i den svenska demokratin. De har fullständig makt att bestämma vem som får ställa upp i politiska val och vem som får vilket politiskt uppdrag. De politiska partierna har på så sätt oerhört mycket att säga till om vad gäller landets styre.
Det nuvarande tillståndet leder till att makt koncentreras till de redan invigda
Men de har under lång tid försvagats. En tydlig trend har de senaste decennierna varit att allt färre engagerar sig i politiska partier. Sedan 1980-talet har antalet partiaktiva halverats, från cirka fyra procent till cirka två procent av befolkningen. Bristen på engagerade medlemmar var alltså ett problem redan innan pandemin.
Vissa föreningar kan sätta sin verksamhet i träda, men det är omöjligt för politiska partier. Landet behöver styras och politiska beslut behöver fattas även när samhället stänger ner. De politiska besluten blir inte heller mindre viktiga, snarare tvärtom. Den pandemilag som trädde i kraft tidigare i år är ett tydligt sådant exempel.
Att de politiska partierna fungerar som föreningar är viktigt eftersom den sociala dimensionen av verksamheten gör att medlemmarna lär känna varandra och kan bygga förtroende för varandra. I en representativ demokrati är det trots allt avgörande att den som vill företräda andra ges möjlighet att vinna deras förtroende. Allt detta fungerar dåligt online. Man kan möjligtvis stifta bekantskaper, men att verkligen lära känna någon i digitala möten ter sig som en omöjlighet. Alla som har prövat att dejta online vet att det avgörande ögonblicket, när det klickar, äger rum i verkligheten, inte bakom en datorskärm.
Det nuvarande tillståndet leder till att makt koncentreras till de redan invigda, de med centrala positioner och viktiga uppdrag. Allt mindre hänsyn behöver visas gentemot gräsrötterna, för vilka invändningar kan egentligen lyftas? Det är ingen som skräms av ett bondetåg på Zoom.
Men när pandemin är övervunnen och restriktionerna släpps kan vi se en ljusnande framtid framför oss – om vi bara klarar av att göra oss av med våra nya ovanor och släpper blicken från datorskärmen. Mycket av det som är viktigt i vårt samhälle kräver engagemang, så låt oss väcka det hos varandra genom att återigen mötas i verkligheten. Det är nödvändigt, inte bara för föreningslivet i stort, utan även för svensk demokrati.
