Därför måste riksdagen ta ledningen och makten

I ett osäkert politiskt läge borde riksdagen få större betydelse. Annars riskerar regeringsbildningen låsa politikutvecklingen under de kommande åren. Hur går det med de rödgröna utredningarna om regeringen blir blå? Det frågar sig den progressiva webbtidningen Dagens Arena med anledning av regeringsbildningen. (27/9) Över 100 statliga utredningar är tänkta att bli klara under mandatperioden. Men en ny regering har makt att avsluta och förändra utredningar.

Sedan 1980-talet har utredningsväsendet utvecklats mot att i allt högre grad vara ett instrument för sittande regeringar. Det är inte fel i sig.

Tvärtom bäddar den typen av underlag för väl underbyggd lagstiftning och har spelat en av avgörande roll för reformer av såväl pensions- som skattesystemet.

Men under den kommande mandatperioden finns det anledning att bredda synen på vad utredningarna ska tjäna till. Regeringsbildningen ser ut att bli komplicerad i och med att inget block har fått egen majoritet.

Regeringars förslag kommer att falla, kanske faller även hela regeringar under mandatperioden. För att förankra politikutvecklingen bör stora delar av den förläggas till riksdagen.

Detta kan göras genom fler parlamentariskt sammansatta utredningar. Med det menas utredningar som har sin bas i riksdagen snarare än att vara drivna av experter på regeringens uppdrag.

I parlamentariska utredningar kan tvistande partier finna samsyn. Något som är svårare att uppnå i plenisalen. Moderatledaren Ulf Kristersson har tagit fasta på detta och föreslagit en parlamentarisk utredning av migrationspolitiken – fler områden bör följa.

Riksdagen spelade länge en minskande roll. Politiken har istället utvecklat och förhandlats i på regeringsnivå. Nu råder ett annat läge.

Utredningarna bör avspegla detta. I dagsläget är bara åtta utredningar parlamentariskt sammansatta. Samtidigt har den nytillträdda riksdagen historiskt hög demokratisk legitimitet, valdeltagandet ökade och mer än 98 procent av rösterna gick till partier över riksdagsspärren.

I en SNS-rapport från 2017 föreslår statsvetarna Johannes Lindvall, Hanna Bäck, Jan Teorell, Carl Dahlström och Elin Naurin att de politiska partierna bör fokusera mer på sakfrågor. På så sätt, anser de fem statsvetarna, är möjligheterna att nå en god avvägning mellan strid och samverkan större.

Ska detta uppnås bör riksdagens makt stärkas på bekostnad av regeringens. Ett steg kan vara att flytta en större del av politikutvecklingen till de folkvalda.

Joakim Rönnbäck