Fysisk aktivitet på recept (FaR) innebär att patienter erbjuds samtal om nuvarande och tidigare fysisk aktivitet, en skriftlig ordination på motion anpassad efter förutsättningar och intressen. Summa summarum: Träning plus nyttig kost? En kropp som mår bra. Dra på trissor!
Behövs verkligen recept för att röra på sig och förslag på hur för att vuxna människor ska förstå att de inte kan ligga i soffan dygnet runt om de ska må bra? Knappast. Alldeles säkert inser varje normalbegåvad individ hur ekvationen fysisk aktivitet och hälsa hänger samman. Detta utan att legitimerad personal inom den redan allt för hårt belastade sjukvården skriver upp det på en lapp.
Ivrigheten att skriva ut tramsiga recept stannar tyvärr inte vid motion. Nu har man till och med lyckats skaka fram något ännu fånigare! En sak som blir allt vanligare, dessutom. Kultur på recept! Konceptet går ut på att personer som har, eller löper risk att utveckla psykisk ohälsa, ska erbjudas kulturaktiviteter på skattebetalarnas bekostnad.
I Region Norrbotten har man testat konceptet som en tidigare sjukskriven läkare i Boden hittat på. Receptet resulterade i att ett antal deltagare träffades två dagar i veckan och provade på konst, hantverk och dans under ledning av utbildade kulturpedagoger. De gick också på flera utställningar (Läkartidningen 12/7). Succé enligt läkaren som nu rekommenderat flera av sina patienter detta.
Problemet med recept på museibesök eller promenader är att själva poängen med recept är att det (i regel) handlar om preparat som legitimerad sjukvårdspersonal måste skriva ut för att människor ska få dem, samt att denna sjukvårdspersonal på grund av riskerna för eventuella biverkningar också tar ansvar för uppföljning, vidare behandling och eventuell utsättning. Självklart bör vårdpersonal kunna ge goda råd om alltifrån motion till matvanor och upplevelser som kan höja livskvaliteten när det är lämpligt. Men att blanda in recept, och att ta ytterligare allmänna resurser i anspråk, är bara nonsens.
Vad händer förresten om kulturupplevelserna blir negativa? Om det skapas konflikter inom gruppen som ska testa på dans tillsammans? Vem bär det ansvaret? Ann-Britt som håller i folkdanskursen eller läkaren på vårdcentralen?
Att det gör kroppen gott att röra på sig är självklart. Att bryta tankemönster när man känner sig nere, likaså. Men vården bör framförallt fokusera på de medicinska bitarna och överlåta sport och fritid åt individen.
