En av livets naturliga delar är att upptäcka att andra människor är bättre på vissa saker än man själv är. Det en person är bra på är ofta det som också är roligast att lägga tid på. I skolan blir detta väldigt tydligt. Vissa elever älskar idrotten, medan det känns som en nära döden-upplevelse för andra varje gång idrottsläraren nämner spökboll. Vi är olika, i både intressen och talanger, men vissa saker måste vi bara lära oss, oavsett om vi har fallenhet för det eller inte. Många elever har idag extra anpassningar för att klara av skolan, men frågan är om inte de hjälper skolan att spara resurser mer än eleven att lära sig.
Krisen i den svenska skolan är uppenbar. I PISA-undersökningen från 2022 är landets femtonåringar tillbaka på de bottennivåer vi såg för tio år sedan och uppemot var fjärde elev får inte fullständiga betyg från grundskolan. I flera år har politiker pekat finger åt varandra och skyllt på friskolorna och på invandringen för de dåliga resultaten. Dessa faktorer har definitivt påverkat skolresultaten. Att hävda något annat är naivt, men det är mer intressant vad som gjorts för att förbättra resultaten. Svaret på den frågan verkar stavas ”individuella anpassningar”.
En rapport från Sveriges lärare visar att mer än hälften av alla barn har anpassningar i skolgången för att klara mellanstadiet. Elever med särskilda behov har rätt till anpassningar enligt skollagen och i grunden är det bra att skolan är skyldig att ge det stöd de behöver för att klara skolan. I praktiken har detta dock kommit att bli ett sätt för skolor att ta genvägar samtidigt som det skapat en ohållbar arbetssituation för många lärare. Eftersom så många barn behöver dessa anpassningar behöver lärare hålla flera lektioner samtidigt i ett klassrum.
Som vuxen kan man köpa sig fri från mycket som är tråkigt. Städning och matlagning kan lejas ut till företag för den som har pengar. Men ingen annan kan läsa, skriver eller räkna åt dig. Det går att hanka sig fram med dagens teknik, men den som saknar förmågan riskerar att inte förstå det faktiska budskapet eller att missa nyanserna. Den som har svårt att lära sig läsa ska träna mer på just läsning istället för att få ett par hörlurar med förinspelade ljud. Dessa typer av anpassningar riskerar att stjälpa istället för att hjälpa.
Faktum är att flera forskare menar att individuella planer kan försvåra möjligheten till lärande. Enligt Anders Jönsson, forskare i didaktik, leder inte heller anpassningarna till att fler klarar skolan i framtiden. Något har alltså blivit fel. Samtidigt finns flera högljudda röster på sociala medier som förespråkar mer anpassning för sina egna barn. Självklart vill alla föräldrar ge sina barn de bra förutsättningarna att lyckas, men anpassningar i undervisningen som särskilda lektionsplaner eller en iPad har varit fel väg.
Skolministern har aviserat förändringar, men gamla vanor sitter ofta djupt hos politikerna i kommunerna. Det kan vara dyrt med extra sommarskola, undervisning i smågrupper och fler specialpedagoger. Prislappen för detta går dock inte jämföra med framtida samhällskostnader om inte fler klarar skolan. Skolans mål ska alltid vara att alla barn ska lära sig samma saker, om än på olika sätt. Det ska inte vara att göra det möjligt att undvika sånt som är svårt.
