En liten pojke som säljer majblommor blev illa bemött och utsattes för rasistiska kommentarer. Nu är det många som hört om Murhaf, hans historia blev viral och i skrivande stund har han sålt majblommor för över 4 miljoner kronor. Det Murhaf och hans kompisar tänkte samla ihop till – att käka pizza tillsammans – har han tjänat ihop med råge, men det den lille pojken vill ha mest av allt går inte att köpa.
För Murhaf och hans familj lever i ett slags byråkratiskt limbo. De har fått tre avslag på asylansökan, men kan inte utvisas till hemlandet Etiopien. Familjen saknar giltiga identitetshandlingar. Till Dagens Nyheter (27/4) säger Murhaf att han hade velat köpa uppehållstillstånd och få sina fyra sista siffror för att kunna skaffa Swish och bankkort som sina jämnåriga kompisar – men det går ju inte. Han är ett barn som vuxit upp i Sverige utan fast mark under fötterna och inte vill något mer än att veta att han får stanna.
Att många politiker gått ut och gett Murhaf sitt stöd har lett till kritik. När Sveriges migrationspolitik är så stram, och det nästan helt saknas opposition mot den rådande ordningen, kommer anklagelser om hyckleri mot de politiker som står upp mot rasismen Murhaf utsatts för. Irena Pozar skriver i Aftonbladet (25/4) om hur "ett snabbt klick i en webshop kan få en att känna sig som en antirasistisk hjälte" samtidigt som många driver en politik som gör situationen svårare för asylsökande och papperslösa. Hon har en poäng, även om det tar emot att skälla på politiker för att de uttalar sig mot rasism. Någonstans går en anständighetens gräns, och även om det skaver att debatten i en så svår fråga är extremt likriktad, är politiker som för en stram migrationspolitik men tar avstånd från rasism att föredra. För oanständighet är faktiskt värre än hyckleri.
LÄS MER:Murhafs majblommesuccé – uppe i över tre miljoner
I DN går det att läsa om en annan pojke, sjuttonårige Zarif, som ska utvisas till Bangladesh efter elva år i Sverige. Pojken som kom till Sverige som femåring har haft en barndom som präglats av oro över att inte få stanna. Bangladesh är inte ens det land där han föddes, då familjen flyttade till Saudiararabien på grund av politisk förföljelse. Zarifs två yngre syskon är födda i Sverige, och alla tre har gemensamt att de inte minns någon annan tillvaro än den svenska. Ändå ska de utvisas från landet där de växte upp.
Vilka för deras talan?
Att Sverige behandlar barn på det här sättet skaver. Det är det nog många som tycker, även om appeller för medmänsklighet de senaste åren vägt hyfsat lätt i migrationsdebatten. Enskilda ömmande fall är visserligen svårt att basera politiken kring – i alla tänkbara system förutom i princip fri invandring kommer svåra gränsfall uppstå. Det är lätt att känna att de ändå borde få stanna. Men en stramare politik innebär såklart att de svåra, skavande fallen blir långt många fler.
LÄS MER:Måste skatta minst 100 000 för majblommorna
Svenskt flyktingmottagande och integration behöver förbättras, tyvärr har det politiska samtalet och förslagen tippat över till att bara handla om kontroll och stängda gränser. Vi börja prata om de många barn som växer upp i Sverige med en klump i magen av oro om de kommer få stanna. Vilka för deras talan? I politiken verkar det helt saknas röster som står upp för dem. Liberalerna borde vara en sådan röst.
