När minidokumentärserien Explained (Netflix) ger sig på att förklara världens vattenkris börjar det ungefär som man kan förvänta sig. Befolkningstillväxt, urbanisering och klimatförändringar håller på att pressa världens vattenreserver till bristningsgränsen. Giriga företag sörplar sjöar och floder som milkshakes.
Man ska inte relativisera problemet. År 2030 väntas 2,7 miljarder människor leva i regioner med vattenbrist, enligt World Water Clock. Det är en ökning med 400 miljoner från idag. Sverige är heller inte förskonat. Under den extremt varma sommaren 2018 rådde vattenbrist på många håll i landet, och det tog lång tid att återställa grundvattenreserverna. Även här väntas torka bli vanligare i framtiden.
Men som även Explained-dokumentären kommer till är lösningarna på vattenfrågan inte statlig reglering, ransonering och minskade marknader, utan motsatsen. Vattenbristen är stor på sina håll därför att vattnet betraktas och behandlas som en allmän tillgång, en rättighet som alla (inklusive företag) är fria att använda efter eget tycke och behov.
Resultatet är, knappast förvånande för den som hört talas om det ekonomiska begreppet “tragedy of the commons” (allmänningens tragedi), ett enormt slöseri. Södra Kalifornien, med ett mycket torrt klimat, importerar tusentals miljarder liter vatten för att odla alfalfa. Priset de betalar motsvarar inte ens leveranskostnaderna. I Sydafrika skulle Kapstaden inte ha någon vattenbrist om vinodlarna betalade marknadspris för vattnet. I Saudiarabien pumpas grundvatten upp till bevattningsjordbruket.
En korrekt prissignal skulle driva upp kostnaden för vatten i sådana sammanhang och göra resursanvändningen mer effektiv. Det skulle knappast vara lönsamt att odla ris eller mandlar i öknen. I svensk kontext skulle det skapas resurser för att underhålla den på många håll mycket eftersatta VA-infrastrukturen.
Prisets effekt på resursanvändningen är inte en teoretisk förhoppning utan beprövad erfarenhet. I Australien tävlar vattenleverantörer på en fri marknad med fri prissättning, vilket haft goda effekter på förbrukningen och effektiviteten. Israel har vänt vattenbrist till överskott genom ökade priser. Där har prissättningen också gett effekter på utbudssidan, genom att avsaltning av havsvatten blivit lönsamt.
Skulle då inte de högre priserna även drabba redan utsatta grupper? Jo, risken finns. Den personliga konsumtionen utgör emellertid bara en bråkdel av den industriella eller agrikulturella användningen. I Sverige står industrin för 70 procent av förbrukningen. En dubbling av vattenpriset skulle knappt märkas för den som använder vatten till hygien och matlagning, men skulle ge incitament till företag att hushålla med sin användning. Priset på vissa livsmedel skulle möjligen stiga, men hur mycket är svårt att säga. Köttkritiker påpekar att det krävs 16 000 liter vatten för att producera ett kilo kött, men bortser från att 94 procent är regnvatten som vi i många fall inte kunnat ta vara på utan betesdjur.
Om priset på kött ändå stiger vore det en bra sak, eftersom det då reflekterar varans verkliga pris; när saker är för billiga i relation till sin miljöpåverkan tenderar vi att slösa. Vattenfrågan är ett utmärkt bevis.
Länkar
Explained: https://www.netflix.com/title/80216752
World Water Clock: https://worldwater.io/
Om torkan 2018:
https://www.smhi.se/bloggar/vaderleken-2-3336/varsta-torkan-nagonsin-i-sverige-1.137931
Eftersatt VA-infrastruktur:
Köttets vattenanvändning: https://svensktkott.se/om-kott/miljo-och-klimat/myten-om-notkottets-vattenforbrukning/
