Det blev vare sig vågkraft eller vindkraft av Seabaseds misslyckade experiment utanför Sotenäs. Företaget Flowocean som skulle använda de oanvändbara vågkraftverken som fundament för vindkraftverk har gått i konkurs.
Det var år 2006 som Bohusläningen först rapporterade om företaget Seabaseds planer på att anlägga en stor fabrik för tillverkning av vågkraftverk i Lysekil. Projektet fick stort stöd av Energimyndigheten och framtiden såg ljus ut. Men när väl vågkraftverken sänktes ned på havets botten visade det sig att de bara kunde leverera ström i en vecka innan en storm slet sönder kablarna i januari 2016. Tre år senare gick företaget i konkurs.
Energimyndigheten krävde tillbaka 16,5 miljoner av bidraget som myndigheten ansåg att Seabased hade använt felaktigt. Skatteverket krävde en miljon i obetalda skatter. Men bolaget var i princip tömt på tillgångar så det blev skattebetalarna som fick betala notan.
Efter konkursen köpte företaget Flowocean vågkraftverken, betongfundament, ställverk och den elkabel som går från området och in till land. Länsstyrelsen hade tidigare krävt att kraftverken ska plockas bort, men släppte det kravet. Innan konkursen hade Fortum gått i borgen för kostnaderna att ta bort kraftverken, ett åtagande som ligger kvar. (Bohusläningen 10 december 2020)
Med företaget Flowocean gick det som med Seabased, fast processen blev kortare. Trots bidrag från statliga myndigheter och tillskott av kinesiskt kapital blev det inte något praktiskt resultat utan en konkurs. Nu står vi tillbaka på ruta noll.
LÄS MER:Efter kinesiska investeringar — Seabaseds efterträdare i konkurs
Även Flowocean har fått statliga bidrag från Vinnova och Energimyndigheten. Återigen kan man nog anta att de pengarna från skattebetalarna är bokstavligt talat kastade i sjön. De få miljonerna är dock bara en liten del av de 40 miljarder av skattepengar som läggs på så kallad tillväxt- och innovationspolitik. Docenterna i ekonomi Christian Sandström och Jan Jörnmark konstaterade i sin rapport “Den industripolitiska återvändsgränden” för några år sedan att inte finns något stöd i forskningen för att dessa bidrag gör någon som helst skillnad.
Fortfarande ligger det 36 vågkraftverk kvar på havets botten, stålskrot som effektivt förhindrar fiske i området. Det är okänt vad Flowocean betalade för vågkraftverken, men Seabaseds konkursförvaltare beräknade värdet till noll. Antagligen är det också det antal som är intresserade av att köpa eller använda vågkraftverken.
Det är hög tid att skriva det sista kapitlet i denna sorgliga historia. Det bästa vore om företaget Fortum infriar sitt löfte och bekostar en bärgning av vågkraftverken. Även om aggregaten kan ha ett visst skrotvärde, blir till slut Fortums inblandning i Seabaseds experiment också en dyrköpt läxa.
Kanske skulle man spara ett vågkraftverk och sätta upp det någonstans i Sotenäs eller Lysekil som ett monument över teknisk hybris och misslyckad statlig innovationspolitik?
LÄS MER:Seabased måste ge besked
LÄS MER:Vad händer, Seabased?
LÄS MER:Skattebetalarna fick skrot på havets botten
LÄS MER:Från lysande framtid till konkurs på tio år
LÄS MER:Finns miljonerna i sjön?
LÄS MER:Svårbedömt skrotvärde det enda som är kvar
LÄS MER:Konstiga turer i Seabased
LÄS MER:Vem vill köpa vågkraftverk som inte levererar elektricitet?
LÄS MER:Skrotet på botten måste bort
LÄS MER:Vågkraftsskrot kan bli fundament för vindkraftverk
