Den 7 mars blev Sverige fullvärdig medlem i Nato. Det är den största säkerhets- och försvarspolitiska förändringen för vårt land under 200 år. Från ett nationellt, territoriellt försvar ställer Sverige om till ett kollektivt försvar tillsammans med 31 andra nationer i Europa och Nordamerika. Den främsta utmaningen är inte tillgången på granatkastare och ubåtar utan personal. Att attrahera, rekrytera och behålla officerare, soldater och sjömän är en ödesfråga för försvarsförmågan.
I synnerhet officerare är avgörande för att lösa försvarets uppgifter i fred, kris och krig. Av landets knappt 10 000 yrkesofficerare är nästan en tredjedel på väg mot pension inom det närmsta decenniet. I september redovisade Officersförbundet en färsk medlemsundersökning genomförd av Novus som förtjänar mer uppmärksamhet. En majoritet av de svarande officerarna anser inte att deras lön är rimlig. Var tredje officer har under det senaste året funderat på att avsluta sin anställning inom Försvarsmakten, främsta anledningen uppges vara löneläget.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen 2025 ökade medel till det militära försvaret om nästan 13 miljarder kronor. Det är utmärkt men löften om höjda löner måste skyndsamt realiseras på bankkonton. Att göra officersyrket mer attraktivt är en angelägenhet inte bara för att skydda Sverige territorium. Nato har inga egna militära styrkor. Det kollektiva försvaret bygger på att resurser från enskilda medlemsländer ställs under Natos befäl.
Under de kommande åren ska Sverige fylla på med minst 250 svenskar inom Nato, majoriteten officerare. Bemanningen av staber rör inte bara tjänster vid högkvarteret Bryssel. Det omfattar även befattningar i Nederländerna, USA, Tyskland, Storbritannien och Turkiet. Sannolikt kommer ytterligare rekryteringar av svenskar behövas göras med tanke på det allvarliga säkerhetsläget.
Anställda är Försvarsmaktens viktigaste resurs, men i dagsläget ser det dystert ut. Trots att fler söker till officersutbildningen tackar många antagna i slutändan nej. Samtidigt tar det tid att få fram befäl med erfarenhet för de högre militära tjänsterna. Att utbilda en officer till major, som kan leda ett kompani, kan ta tio år. De som pensioneras är ofta svåra att ersätta eftersom deras nyckelpositioner kräver gedigen erfarenhet från förbandstjänst.
Värnplikten utgör det militära försvarets viktigaste rekryteringsbas. Nästa år är målsättningen att 8 000 värnpliktiga ska genomföra grundutbildningen. Vi måste gemensamt få fler av dessa unga att se en framtid inom Försvarsmakten. Höjda löner och bättre arbetsvillkor är givetvis grundförutsättningar men vi kan alla bidra. Uppmuntra unga personer i din närhet att mönstra, lyft fram att Natomedlemskapet innebär nya karriärmöjligheter och betona hur avgörande vår försvarsförmåga är för att skydda demokratin.
Att kronprinsessan Victoria, vår blivande statschef, denna höst börjar utbilda sig till officer är symboliskt viktigt. Genom medlemskapet i Nato har Sverige fått en röst vid förhandlingsborden. Det innebär möjligheter att påverka, men också en förväntan på att Sverige solidariskt avskräcker framför allt Ryssland från ytterligare våldshandlingar i Europa. Det spelar ingen roll hur många stridsflygplan, luftvärnsrobotar och pansarvagnar Nato har om det saknas soldater. Att militärt försvara friheten måste bli ett högstatusyrke.
