I början av 2000-talet fick Uddevalla kommun sig en kommunantikvarie, den personen var Carl Casimir. Nu, efter 21 år på den stolen, har han gått i pension. Eller har han verkligen det?
– Förra måndagen hade jag min första pensionsdag. Då tror jag att jag jobbade nio timmar, berättar Carl Casimir och skrattar.
Vi ses på avdelningen för offentlig kultur på Uddevalla kommuns stadshus. Det syns tydligt vilket kontor man kliver in på med hjälp av vagnarna fullastade med tavlor. Trots att han har gått i pension på pappret har han under dagen varit på ett planeringsmöte. Carl Casimir har nämligen lite svårt att lämna sitt jobb och kommer därför arbeta ungefär 25 procent året ut, och sedan ska ju även någon ersätta honom.
– Det är inte riktigt klart än, de står och väljer mellan två personer och har gjort det länge. Men jag säger bara till dem att ta båda!
Det har nämligen funnits jobb så att det räckt och, även i framtiden, blir över. Som kommunantikvarie har Carl Casimir haft hand om tre huvudområden av Uddevalla kommuns kulturliv. Dessa är kulturmiljövård, konst och kulturarv.
– Offentlig konst tycker jag att vi har blivit mycket bättre på under åren, även om vi inte är färdiga så har vi kommit en bra bit på vägen tycker jag.
LÄS MER:Konsten i centrum rör upp känslor bland Uddevallaborna
En av anledningarna till att Uddevalla kommun har fått mer offentlig konst menar Carl Casimir är enprocentsregeln. Denna innebär att en procent av den totala investeringsbudgeten ska användas till just konstnärlig gestaltning.
– Det har varit en stor förändring och jag hoppas, och tror, att Uddevallaborna kan se att vi har mer konst i centrala stan nu än för några få år sedan, säger Carl Casimir.
När Carl Casimir började för över 20 år sedan var hans syn på Uddevalla, som i samband med det nya jobbet även blev hans nya hemstad, att det fanns mycket potential. Han hade bra koll på Uddevalla sedan tidigare då han jobbade på Bohusläns museum i två år innan han fick denna tjänst. En bit av Uddevalla imponerades han dock inte av.
– Man har inte alltid tagit vara på historian, värdet och de kvalitéer som vi faktiskt har. Mycket fokus har ju legat på att inte störa industrietableringarna.
LÄS MER:Ett kulturhistoriskt arv försvann bland lågorna: ”Sorgligt”
”Pluggade det som var roligt”
När Carl Casimir flyttade till Uddevalla var det inte längre än från Orust. Men innan dess bodde han i Göteborg i 16 år och efter det var han museichef i Tidaholm. Till Göteborg flyttade han för att studera, men han blev aldrig riktigt klar.
– Jag började studera till både byggantikvarie och arkitekt på Chalmers tekniska högskola. Men det var hög arbetslöshet då så jag slutade med det och började jobba som snickare ett tag.
Sedan gick han åter till studierna och pluggade både det ena och det andra. Arkeologi och historia för att nämna två ämnen.
– Jag studerade det som var roligt, men man kan sammanfatta det lite som museiämnen.
Från första början kommer Carl Casimir från Norrköping. Därifrån kan han även spåra lite av sitt intresse han har haft nytta av i arbetet.
– Jag engagerade mig i den fruktansvärda utvecklingen som pågick i Norrköping där man rev hela kvarter med gamla historiska hus och jag berördes så illa av hur man kunde fördärva så mycket av värde, säger han och lägger till:
– Det var nog det som fick mig att välja arkitektutbildningen.
Ett ensamt jobb
När han tänker tillbaka på sina år som kommunantikvarie och vad som har fått honom att stanna kvar är svaret hyfsat enkelt.
– Det är ett så bra gäng, säger han och syftar på kollegorna på hans enhet offentlig kultur.
– Jag har haft väldigt specifika arbetsuppgifter, det är ju bara jag som arbetar med just detta och då är man ganska ensam. Därför har det varit så viktigt att ha en bra arbetsgrupp.
Under åren har Carl Casimir hunnit arbeta med många projekt. På listan finns både de projekten han minns med glädje – och raka motsatsen. Att politiken påverkar kommunens arbete kring konst och kultur är något som har fått honom att muttra fler än en gång.
– När politiken har varit väldigt fladdrig gör det vårt arbetet svårt. Det ställer ju till det på flera plan, för medborgarna, och kan bidra till en seg process många gånger.
Ett ”nästan”-misslyckande han minns lite extra var runt år 2007 när torget skulle få sig ett ansiktslyft. Det krävdes en hel del förslag innan de faktiskt blev nöjda. Vissa skisser hade nämligen lite oväntade inslag.
– Första förslagen var så fruktansvärt dåliga. Ett innehöll till exempel en stor dunge träd i ett hörn av torget, berättar Carl Casimir och skrattar.
Med glädje minns han dock bland de första projekten som drog igång när han börjat som kommunantikvarie. Det hela startade med ett medborgarförslag och beslutet som motionen ledde till gäller än idag.
– Graffiti hade precis blivit otillåtet i Uddevalla, tidigare hade man kunnat fråga gatuchefen om lov. Så många var bekymrade och önskade att det skulle bli tillåtet igen.
Och det blev det, runt 2005 invigdes första graffitiväggen i Uddevalla och Carl Casimir minns väl hur uppskattat det blev.
– Det blev en sådan attitydförändring när ungdomarna fick någonstans att hålla till.
LÄS MER:Offentlig konst förfaller i Uddevalla – kommunen kritiseras
LÄS MER:Uddevalla lägger miljoner på konstverk – många spårlöst försvunna
Familjen, båten och huset
Trots att Carl Casimir blir kvar och jobbar med sina specifika projekt, Rimnersområdet och Södra hamnen, får han mer tid till sina fritidsintressen och familjen.
– Det ska bli skönt. Min båt ska få mer omsorg för det har det varit lite dåligt med. Huset ska också få det, men framförallt är det ju barnen och barnbarnen som jag får mer tid till.
Och med både pension och en pandemi som lättar upp sig ser det ljust ut. Den musikaliska delen av Carl Casimir kan också få lite mer tid än vad den gjort under de arbetande åren.
– Jag spelar gitarr och har spelat i flera olika band.
Men intresset för konst och kultur hänger ju kvar trots att han inte längre ska arbeta med det på heltid. Så nu har han blivit student igen.
– Det är en vidareutbildning om konst i samhällsutvecklingen. Jag går den för att jag tycker att ämnet är så spännande, men också för att få träffa andra som jobbar med det här.
– Men jag är nog äldst på hela kursen, säger han och skrattar.
Carl Casimir
Ålder: 67.
Bor: I Uddevalla.
Gör: Nybliven pensionär, men jobbar kvar på 25 procent.
Familj: Flera barn och barnbarn.
Intressen: Musik, havet, kultur och konst.
Favoritkonstverk i Uddevalla: ”Silltunnorna av Geert van der Vossen på Kungsgatan tycker jag blev väldigt bra. Det är uttrycksfull konst men som inte står och skriker. Konstnären lyckades med att representera Uddevallas historia eftersom sillperioden har betytt hur mycket som helst.”
