Midsommar var från början en gammal, kristen tradition där man både firade sommarsolståndet och Johannes döparens födelse. Att den skulle ha för-kristna, hedniska rötter eller att midsommarstången har att göra med Fallus-dyrkan går inte att bevisa, utan är spekulationer. Det vi vet är att kyrkan ända sedan 300-talet firar Johannes döparens födelse och hans maning till folket att vända sig bort från sina onda gärningar och i stället vända sig till Gud. Johannes banade väg för Jesus Kristus att uträtta sin gärning – att försona Gud och människa.
På ett träkors uppe på en kulle utanför Jerusalems murar cirka år 30 e kr, spikades Jesus upp för att försona världens synd. Han pryglades, kläddes i en törnekrona och färgade korset rött av sitt eget blod. Allt för att vi skulle kunna få ta del av Guds nåd. Du och jag valde vår egen väg och synden drabbade oss. I stället för ett liv nära Skaparen i harmoni och kärlek, valde vi egoismens och högmodets väg. Men Jesus tog all vår synd på sig när han gav sitt liv för oss. Sedan den dagen ligger vägen öppen för oss att få leva nära Gud igen.
När denna världshistoriens viktigaste räddningsplan utspelas, så är Johannes döparen en centralfigur. Ute i öknen, nere i Jordandalen, predikar han omvändelse från sina egna onda vägar och pekar i stället på Jesus. ”Se, där är han som kan ta bort din synd. Där är han som kan göra allting helt. Där är han som är kärleken själv. Vänd er till honom!”
Så när du i dag sitter och binder din krans eller klär din midsommarstång, när du äter din sill eller smaskar på dina svenska jordgubbar, kom ihåg: i centrum av midsommarfirandet står ett kors
Under sin tid uppskattas Johannes ha döpt cirka en miljon människor, som alla längtade efter en hel relation till Gud igen. Johannes banade väg för Jesus och Guds rike här på jorden.
För mig som kristen är detta ett gott exempel, värt att uppmärksamma och fira. Vi kan, precis som Johannes, bereda väg för Guds rike här på jorden. Vi kan få ge av Guds kärlek till andra människor. Vi kan få erbjuda gemenskap där ensamhet finns. Glädje mitt i sorg. Hopp in i misär och förtvivlan. Ljus i mörkret. Helande och upprättelse där något gått sönder.
Så när du i dag sitter och binder din krans eller klär din midsommarstång, när du äter din sill eller smaskar på dina svenska jordgubbar, kom ihåg: i centrum av midsommarfirandet står ett kors. Ett kors klätt i blomster som en påminnelse om det kors som en gång var krönt med törne. Låt midsommar bli en tacksägelsens högtid. Tacksägelse för sommar och sol, för värme och vår vackra natur. Men också en tacksamhet till Jesus som för 2 000 år sedan hängde på det korset för dina och mina synders skull. Han vill fira midsommar med dig…
Glad midsommar!
