Jag blir provocerad redan i inledningen av artikeln om elvabarnsmamman Tintin Andersson som publicerades i Expressen förra veckan. Vem skriver en sådan artikel och tror på det? Alla som lever med barn vet hur högt de låter, hur missnöjda de är och hur tröstlöst det är att räcka till som vuxen. Inte nödvändigtvis för att barnen är odrägliga av naturen, utan för att vårt samhälle inte är skapt för barn eller familjeliv: Samhället är byggt för ekorrar. Det kan väl bara vara ekorrar som gläds åt att kuta runt i hjul som bara snurrar fortare och fortare ju mer en springer?
Det är ofta ett jäkla slit att få vardagslivet att fungera, till och med för en familj med två friska och arbetande föräldrar. Livet som ensamstående fembarnsmamma i ett samhälle byggt på ett tvåförsörjarsystem är lite som att hoppa ur ena hjulet och in i det andra: Under ena veckans dygn maxas ”fritiden” av fotbollsträningar och matcher, kompisskjutser, studiecirklar, läxläsning, leklandsinfernon, matsäckar, föräldramöten, utvecklingssamtal, lekplatsvistelser, bergsklättring, hållbarhetsmarknader och smådjursanläggningar, matlagning, disk och hygienrutiner. Andra veckan maxas av tvättberg som bokstavligen spränger taket, storstädning, storhandling och att arbeta in nästa veckas jobb för att inte halka efter. En liten förkylning och en VAB-vecka, ett tappat avgasrör och ett spärrat bankkort, så faller också tillvaron isär. Så vacklande är balansen. Det. Går. Inte. Ihop.
Livet alltså. Det är så!
Det är en skymf att i singelhushållens frontland framställa det på något annat vis. Det sker iallafall inte utan åtta förmögna syskon och trettio kusiner runt husknuten.
Nu råkar just jag ha välsignats med sådana band, tack och lov, om än inte blodsgjutna.
Mina vänner är mina livlinor. Hur är det för alla som saknar dessa band? För de som lämnat en destruktiv (våldsam eller bara dränerande) relation och står med en hyra som tuggar i sig 70% av löneutbetalningen? Det är att välja mellan tandläkarbesök och skor till barnen: Att själv gå till frisören eller leklandet: Återhämtning eller rent hus. Vi singelföräldrar betalar med allt vi har för att få livet att gå runt: hälsa, relationer och inte minst en sargad ekonomi. Den psykiska ohälsan ökar exponentiellt bland barn och kvinnor och samtidigt dippar skolresultaten. Visst kan vi bättre än det här – när vi nu ändå är världens bästa och mest jämställda land?
Fjorton barn per familj och företagande 7 dagar i veckan må vara Åkessons våta retrodröm, men vi får hålla i minnet att när både kvinnor och barn far illa, av ren överbelastning, så lever vi inte längre i en välfärd utan i en ekorrdjungel.
