”Tycker du inte att det ska bli roligt att få spela mot mig”? frågade teaterlegenden Nils Poppe Berit på telefon, vintern 1971. Frågan gjorde henne paff och snart inleddes ett fruktbart samarbete mellan dessa båda stora artister på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.
17 säsonger gjorde de ihop, och när SVT varje trettondag sände Poppes revyer bänkade sig svenska folket för att få sig ett gott skratt.
Berit Carlberg föddes i Uddevalla, dotter till byggmästare Gillis Carlberg och hans hustru Rosa. Efter flickskola och arbete som journalistvolontär på Uddevallakuriren kom hon till Stockholm 1960 och fick sina första sånglektioner. 1964 kom hon in på Scenskolan i Malmö och julen 1966 hörde man av sig från Oscarsteatern som skulle sätta upp ”Glada änkan” med Jarl Kulle hösten därpå och behövde en Hanna Glawari.
LÄS MER:Berit Carlberg höll liv i vänskapsbanden i Uddevalla
När Berit provsjöng lär Kulle ha sagt: ”Henne ska jag ha!” Den 25-åriga Berit var en sensation med sin skönhet, självklara nobless och sällsynt vackra mezzoröst. Det blev 323 utsålda föreställningar under ett och ett halvt års tid och alla talade om detta Oscarsfynd.
Efter ”Glada änkan” stod berömda motspelare som spön i backen; Jan Malmsjö, Sven-Bertil Taube, Sigge Fürst, Gösta Bernhard, Ernst-Hugo Järegård, Peter Flack. Tre säsonger gästade hon i Hagges revy i Göteborg och hennes scenskolerektor Georg Fant fick henne upp till Norrbottensteatern och ”Den goda människan från Sezuan”.
Operachefen Bertil Bokstedt erbjöd henne titelrollen i ”Carmen” 1975, men Berits sviktande självförtroende gjorde att hon tackade nej. Hon var rädd för höjdregistret, vilket även fick henne att tacka nej till ”Änkan” på Raimundtheater i Wien.
Berit var kreativ och tog saker och ting i egna händer. Hon turnerade med pianisten Oswald Löpare i 25 års tid och spelade in Marja Entrichs texter ”Söta drycker, beska droppar” med Sven Idar, vilket renderade fem getingar i Expressen 1985.
Vid Wendela Hebbe-villan i Södertälje och i Hågelbyparken i Botkyrka satte hon upp egna produktioner, inklusive Strindbergs ”Pelikanen”. 2011 spelade hon i Mobergs ”Änkeman Jarl” mot Björn Gustafson och sin sista produktion, ”Konsten att förkorta evigheten”, gjorde hon på Poppe-gården 2019.
Min egen vänskap med Berit började vid en fest på Svensk Damtidning 1995. Sedan dess har vi haft mycket roligt genom åren i en nästan daglig telefonkontakt som nu är bruten.
Jag hoppas SVT sänder några av revyerna med Berit och Poppe så att dagens publik får se ett oförglömligt komedipar.
I beundran och tacksamhet,
Siv Wennberg
Hovsångerska, vän tillika ordförande i Wilhelm Peterson-Berger-sällskapet
LÄS MER:Lasse Kjell minns klasskamraten Berit Carlberg
LÄS MER:Minnesord: Pusslet Berit Carlberg får förbli ofärdigt