Han fick ett långt liv och upplevelser som han nog aldrig kunnat drömma om som barn hemma på gården i Lahälla, vid Brofjorden.
Han fick resa och se spännande platser. Han träffade människor som de flesta av oss bara läser om, exempelvis Ted Kennedy, Angela Merkel och Nelson Mandela. Men det var aldrig något han försökte göra sig märkvärdig över. Tvärtom.
På 50-talet var han med och startade en lokal ungdomsförening i Stångenäs för dåvarande Folkpartiet. Det ledde till förtroendeuppdrag i kommun, landsting och slutligen riksdag. I en valbroschyr med honom från 50-talet står det ”Rätt åt alla, orätt åt ingen”, på en från 80-talet står ”Det behövs både hjärta och hjärna i politiken”.
Tillsammans sammanfattar de väldigt bra pappas livssyn. Han trodde på individens egen kraft och att alla måste få en chans, eller till och med flera. Inte bara politiskt utan även i jobbet som bankman och inte minst privat. Pappa ville alltid vara rättvis. Han hade alltid ett tack nära tillhands.
Även om pappa inte längre deltog aktivt i politiken så fanns glöden kvar. ”Om jag bara hade orkat så skulle jag…” sa han ibland när han upprördes över något. Han avskydde auktoritära regimer och följde med oro Rysslands krig mot Ukraina.
Pappa var djupt tacksam över de uppoffringar som våra farföräldrar gjorde för att låta honom studera vidare på Handelsinstitutet i Göteborg. Kanske bottnade en del av hans samhällsengagemang i en vilja att ge något tillbaka. Många har genom åren också ”fått hjälp av Leif” med deklarationer, bouppteckningar, köpeavtal och annat pappersarbete.
Han fick tidigt i livet, tack vare en brevvän i ungdomsåren, möjlighet att resa utomlands. Den första resan med tåg till Sydtyskland genom ett Europa i ruiner gjorde starkt intryck. Han blev en övertygad EU-vän för fredens skull. Då väcktes också en livslång lust att resa.
Pappa var inte praktiskt lagd och fann ingen avkoppling i exempelvis trädgårdsarbete. Han älskade att läsa, gärna flera tidningar. Han älskade musik och var det sport, helst fotboll, så satt han som klistrad framför teven. Favoritlagen var Norrköping, Ljungskile, Arsenal, Borussia Dortmund och självklart Stångenäs AIS där han var sekreterare i många år. Han såg Pelé lira boll i Uddevalla under VM 1958, och planerade familjens semesterresa 1974 kring några av Sveriges VM-matcher i Västtyskland.
Han njöt av att sitta i en teatersalong och såg, tillsammans med vår mamma, flera svenska ikoner på scen, exempelvis Karl Gerhard, Inga Gill, Hasse Ekman, Hjördis Pettersson, Lars Ekborg, Povel Ramel och Hasse & Tage.
Pappa gillade att ha folk omkring sig. Han tog gärna en whisky eller öl i goda vänners lag, älskade något gott till kaffet från Brastad bageri och njöt när barnbarnen bjöd på en gin och tonic.
Han ville helst dö hemma, omgiven av sina närmaste. Så blev det också. Tack vare fantastiskt stöd från Brastad hemtjänst och hemsjukvård.
Hans barn med familjer.