Sigvard Gustavsson var född och uppvuxen på gården Skårve nära Åbyfjorden i Bro församling. Under studietiden i Lund träffade han Gunborg, också hon bördig från Bro församling, och de gifte sig 1965, samma år som Sigvard Gustavsson prästvigdes av biskop Bo Giertz i Göteborgs stift. Efter prästvigningen följde församlingstjänst i Härlanda, Skredsvik, Ytterby och Kungälv. 1974 flyttade familjen till Tanum och Sigvard tillträdde som kyrkoherde i Tanums pastorat och stannade på den tjänsten till sin pensionering år 2003. Även Gunborg arbetade i församlingen och i sitt diakonala uppdrag mötte hon grupper i alla åldrar. Sigvard verkade under åren 1995-2003 även som kontraktsprost i dåvarande Vikornes norra kontrakt vars område omfattade Tanums och Strömstads kommuner.
Efter pensioneringen 2003 flyttade Sigvard och Gunborg till den tidigare fritidsbostaden belägen på en tomt avstyckad från Gunborgs föräldrahem, på Lännestad i Bro församling. Från början benämndes marken som den större av två hagar och benämningen “Store Hagen” har blivit ett begrepp känt av många även utanför familjen. Huset har Sigvard byggt från grunden, inklusive avverkning av skog som han lät såga till virke. Med åren har Store Hagen kommit att bli familjens samlingspunkt och en plats dit många vänner från när och fjärran välkomnats.
Sigvard var en person med många intressen och såväl praktiska som akademiska kunskaper. Ett intresse som grundlades redan hemma på Skårve och fortsatte hela livet var att bruka jorden. Sigvard och Gunborg har under alla år odlat såväl potatis och grönsaker som blommor av många olika slag.
Ett annat stort intresse var musik och med sin naturliga sångbegåvning kom Sigvard att bli mycket uppskattad både för solistframträdanden i församlingens gudstjänster men framförallt kanske för sin liturgiska sång. Det finns berättelser om att man åkt långväga för att höra Sigvard sjunga litanian under fastetiden. Att Tanums församling 1980 införskaffade sin förnämliga kyrkorgel från Marcussen & Søn var något som Sigvard var starkt engagerad i.
Sigvard hade sinne för humor och nära till skratt. Han hade lätt för att knyta kontakt med andra människor och kom därmed att ha ett stort antal vänner. Dörren till prästgården i Tanum och senare Store Hagen stod alltid öppen för den som önskade komma på besök. Sigvard och Gunborg har alltid varit hjälpsamma mot människor både i sin närhet och på andra platser i världen. Genom en av svärdöttrarna blev det flera resor till Ukraina där många vänner saknar och sörjer honom och det har hållits tacksägelse i inte mindre än tre olika kyrkor där.
Även vid de tillfällen då Sigvard varit tvungen att vistas på sjukhus blev det flera gånger så att han fick nya vänner som han även efteråt höll kontakten med. När vi i familjen hälsade på honom och då träffade vårdpersonal möttes vi ofta av ett leende och ett “vi har hunnit samtala mycket”.
Vi är många som saknar och sörjer Sigvard men som samtidigt också känner djup tacksamhet för allt han betytt för oss.
En Herrens tjänare, Gunborgs älskade make, vår pappa, morfar, farfar, svärfar men också en stor personlighet och mångas käre vän har gått ur tiden.
Sigvards och Gunborgs elva barn med familjer genom dottern Karin Olsson