Trotjänare slutar efter 47 år i NU-sjukvården

Hon lämnar med blandade känslor.

– Lite konstigt är det att sluta. Det blir en saknad att inte ha jobbet att gå till längre, sjukhuset har alltid varit en fantastisk arbetsplats. Men samtidigt blir det skönt att äntligen få äga sin tid helt, säger Ulla-Britt.

– Nu ska jag ta semester och vila huvudet lite. Men det finns att göra, jag har hus och hem, stugan på Skäret och fyra barnbarn så jag blir inte sysslolös.

Inte många arbetar så länge på samma ställe.

– Dagens ungdomar kan kanske inte tänka sig det. Men det fina med ett sjukhus är att där finns så otroligt många olika arbetsplatser att välja på.

"En strikt hierarki"

Ulla-Britt är en Uddevallatjej som alltid bott i stan. Hon föddes på sjukhusets BB och växte upp i fastigheten ”Korven”, närmaste granne med sjukhuset.

– När jag växte upp såg sjukhuset inte ut som i dag. Höghuset byggdes 1963 och sedan dess har flera utbyggnader gjorts.

Efter studenten fick hon som 18-åring anställning på sjukhuset.

– Jag började som sjukvårdsbiträde på långvården. Utbildningen bestod av en tre dagars introduktionskurs. Vi fick lära oss ta puls och blodtryck på patienter och att tvätta dem. Vita kläder och vita knästrumpor samt kortklippta naglar utan nagellack var vad som gällde, berättar Ulla-Britt.

– Jag trivdes mycket bra från första början. Det var ett spännande arbete, det hände alltid något. Det var förstås en strikt hierarki, alla gjorde det de var utbildade för, det var ordning och reda, kanske i lite väl hög grad.

"Det var på tiden att vi spräckte den könsvallen"

Ulla-Britt satte som mål att bli sjuksköterska. Hon blev undersköterska och 1978 tog hon sjuksköterskeexamen. I början av 90-talet byggde hon på med utbildning till distriktssköterska.

– Men jag ville vara kvar på sjukhuset och det blev jag också, säger Ulla-Britt.

Ett par år senare blev hon vårdenhetschef på hematologen. I slutet av 90-talet fick hon uppdraget att öppna en ny MAVA, medicinsk akutvårdsavdelning, och blev dess chef.

– Vi öppnade i januari 1998 och samma år fick vi flytta avdelningen tre gånger. Renovering pågick och vi arbetade mer eller mindre på en byggarbetsplats men det gick det också.

Efter några år som ställföreträdande verksamhetschef på medicinkliniken blev hon dess chef. Samma år, 2005, tog hon plats i sjukhusledningen.

– Det var Åsa Martinell och jag som blev de första kvinnliga sköterskorna i ledningen. Vi hade fel kön och fel profession, det satt bara manliga läkare i ledningen, så det var på tiden att vi spräckte den könsvallen, säger Ulla-Britt.

Blues och rock är det som gäller

Hennes karriär fortsatte som verksamhetschef för neuro- och rehabkliniken på Uddevalla och Näl. Efter några år på den posten ville hon trappa ner något och blev vårdutvecklare. De två senaste åren arbetade hon med det som kallas uppgiftsväxling och bland annat innebär reaktivering av kunskaperna hos undersköterskor.

Under åren har hon upplevt många omorganisationer.

– Allt var kanske inte till det bättre. Den största förändringen var när NU-sjukvården bildades. Vi hade nog en något mjukare stämning i Bohuslandstinget. Men jag tror att patienterna fått bra vård hela tiden, medan personalgrupper kunde få problem när jobben flyttades.

Som pensionär får Ulla-Britt tid för intressen som litteratur, resor och musik.

– I nästa månad ska jag på en hyllningskonsert för Queen och i augusti har jag bokat in Ulf Lundell. Blues och rock är det jag gillar mest med favoriter som Van Morrison, Bruce Springsteen, Lundell och Queen, säger Ulla-Britt.

Håkan Sannebro