Kabul må ligga 500 mil från Uddevalla, men det som händer där berör starkt. När talibanerna intog huvudstaden flydde alla som kunde, till och med presidenten Ashraf Ghani lämnade hals över huvud. Västerländsk militär drar tillbaka sina styrkor, diplomater kallas hem och många ur den afghanska befolkningen försöker desperat lämna det sönderslitna landet som nu riskerar att bli livsfarligt för de som jobbat med utlänningar eller afghanska myndigheter.
De flesta bedömare var nog överens om att talibanerna snabbt öka sin makt i landet när USA retirerade, men att det skulle gå så explosionsartat fort var inte så många som förutspått, och när talibanerna nådde Kabul var motståndet i stort sett obefintligt.
Dagen efter övertagandet tömdes huvudstadens gator i stort sett på kvinnor rapporterar journalister - kvinnorna vågade sig inte längre ut. De få som gav sig ut hade bytt till burka för att inte reta de nya makthavarna. I presskonferenser har sedan talibanerna bedyrat att de tycker att kvinnors rättigheter är viktiga och att de bör få lova att gå i skola och arbeta. Men deras försäkringar ekar tomt och skräcken är total.
När Bohusläningens reporter får prata med en 25-årig afghansk kvinna i Uddevalla så är det inte tal om att ställa upp med namn och bild. Skräcken för att familjen ska råka illa ut är för stor, pappa och resten av familjen är kvar i Kabul . Eftersom han arbetade som militär i Afghanistan samarbetade han med de amerikanska styrkorna som då fanns i landet. Och kvinnan berättelser om hur talibaner redan genomsökt hans hus i jakt på dokument som bevis för hans samröre med utländsk makt talar emot att talibanernas försäkringar om amnesti för regeringstjänstemän är något man vågar lita på.
Kvinnan i Uddevalla är i säkerhet, men väldigt många grupper i Afghanistan hotas nu av inskränkta rättigheter och ibland våld och död. Hon kämpar nu för att få ut sin familj ur landet. De som såg de kaosartade bilderna från Kabuls flygplats förstår att den här familjen inte är ensamma om att sakna framtidshopp. Läget se onekligen dystert ut. Alla vänder afghanerna ryggen nu, när läget är som mest förtvivlat.
Men hur ska man hjälpa? Det långsiktiga arbete som pågått med att stärka demokrati och kvinnors rättigheter har nu kastats tillbaka och afghanerna själva tycks maktlösa mot talibanernas militära styrka, seghet och extrema tålamod.
Jag önskar verkligen att jag eller ännu hellre någon expert hade en lysande idé om hur vi ska hjälpa frihetsälskande och demokratiska afghaner att ta tillbaka sitt land, men varken jag eller någon annan tycks veta hur. Världens största militärmakt USA har just gett upp sina försök. I ögonblicket stirrar bara omvärlden med fasa på det som sker och hoppas på att lugnet för tillfället ska hålla i sig längre än de flesta egentligen vågar hoppas.
