Ungefär fem procent av det cesium som vindarna förde med sig från kärnkraftshaveriet i Ukraina 1986 föll ner över Sverige. I dag finns ämnet kvar i markerna, framför allt i Uppsala län, Gävleborgs län och Västernorrlands län.
Häromdagen sköts i Uppland ett vildsvin som visade sig ha en strålningshalt högre än tio gånger över Livsmedelsverkets gränsvärde.
- Vildsvin bökar ju ner i marken och cesiumet ligger relativt grunt, några decimeter under markytan. Dessutom äter vildsvinen i princip allting. Det gör ju att de får högre halter, säger Kettil Svensson, toxikolog på Livsmedelsverket.
Även älg och rådjur kan ha cesium i sig men generellt ligger värdena på hanterliga nivåer.
- Vad gäller insjöfisk så kan det finnas enstaka sjöar, till exempel i norra Uppland, där man kan hitta högre halter men oftast under gränsvärdet i dag.
Svampar skiljer sig åt
Svamp är ytterligare ett livsmedel som kan ha cesium i sig, och här kan variationerna vara betydande.
- Det beror på svampart och var de växer. Det kan vara stora lokala skillnader även inom samma svampart, beroende på hur cesiumet ligger i marken, markförhållanden och på nederbörd med mera. Nederbördsrika höstar tar svamp upp mer cesium, vilket i sin tur betyder att även älg, rådjur och vildsvin som äter svamp får i sig högre halter, säger Kettil Svensson.
- I samband med Tjernobyl pratades det även om cesium i hjortron men där är vi under gränsvärdena i dag. Precis som med andra bär som lingon och blåbär.
Ingen fara
På det stora hela utgör inte cesiumet i mat någon hälsofara, enligt svenska myndigheter. För de allra flesta är det inte mer än runt en procent av den stråldos vi får i oss från maten som går att härleda till Tjernobylkatastrofen.
- Är man normalkonsument kan man tryggt äta vilt och det man hittar i skogen i de nedfallsdrabbade områdena. Men om man till exempel jagar mycket kanske man ska försöka kontrollera köttet.
Radioaktivt cesium-137 sprids i naturen till följd av atmosfäriska kärnvapenprov och efter kärnkraftsolyckor.
Ämnet tas upp av växter och djur och hamnar på så sätt i våra livsmedel.
Radioaktivt cesium som man får i sig via livsmedel eller inandningsluft försvinner med tiden ur kroppen.
Källa: Strålsäkerhetsmyndigheten