– Det är fantastiskt. Vi är mycket tacksamma för att vi uppmärksammas på det här sättet och känner tacksamhet till alla som hjälpt oss hit, så det här priset delar vi med alla dem, säger de.
Aldrig tidigare har idrottsfunktionärer belönats med Bohusidrottens mest prestigefyllda pris, men nu var det dags. Sedan stadgarna ändrades under 2020 har juryn bredare möjligheter att belöna inte bara idrottare som är från Bohusläningens område, men numera aktiva på annan plats. Det finns också en möjlighet att belöna ledare, tränare och funktionärer.
Redan 2005 skrev Bohusläningen om den lovande Uddevalladuon som övergivit drömmarna om en spelarkarriär för att bli domare. Det var i den intervjun de formulerade det djärva målet – att döma OS. Precis som animatören och entreprenören Walt Disney en gång sagt: “If you can dream it, you can do it.”
Valde att bestiga Mount Everest i stället
Då kom en oväntad hjälp från Mount Everest. En i det svenska lovande domarpar som ursprungligen nominerats till Europeiska handbollförbundets första kurs bestämde sig nämligen för att i stället försöka bestiga världens högsta berg. Det är Kurtagic/Wetterwik, som i stället fick platsen, tacksamma för i dag.
2005 hade de båda visserligen precis dömt sin första match i damernas elitserie. För att komma till ett OS ska man dock inte bara bli bäst i Sverige utan också ta sig igenom ett nålsöga i konkurrens med de bästa domarna i hela världen.
– Genom åren har vi hela tiden jobbat med både kort- och långsiktiga mål, nationellt och internationellt. Vi har också ställt höga krav på varandra och till exempel tagit den där extra löpmilen trots att det varit kallt eller extra pass på gymmet.
De lyckades och känslan att få uppfylla drömmen var förstås speciell för domarparet som är uppskattade för sin tydliga kommunikation och mycket goda spelförståelse.
– Det var förstås en fantastisk upplevelse att gå in på arenan under OS-flaggorna efter många års hårt arbete och det blev ett kvitto på att vi gjort mycket rätt under den här tiden.
LÄS MER:”Grattis Mirza och Mattias – nu är den långa vandringen gjord”
Mirza Kurtagic säger att han i Tokyo kom att tänka på alla berättelser han hade hört om OS från klasskompisen Marcus Fridell om hur dennes farfar Knut hade vunnit brottningsguld vid OS i Berlin 1936.
– Det är kul att själv få vara en del av den svenska OS-historien nu och förstås något att minnas i framtiden.
Att de dessutom fick förtroendet ta sig an en slutspelsmatch, kvartsfinalen mellan Montenegro och det ryska handbollsförbundets lag, gjorde förstås inte saken sämre. Det understryker också det förtroende de har i den högsta domarledningen – samtidigt som de är medvetna om att det krävs konstant goda prestationer för att bli aktuella för fler prestigeladdade uppdrag.
100 rena domardagar per år
För när målet nu är nått finns det nya att fästa blicken på.
– Det ju inget som kommer av sig självt, och man kan inte vara mätt och måste förtjäna sin nominering, precis som en spelare i ett lag. Det kommer ju ett nytt OS i Paris om tre år och nu vill vi förstås ett steg längre, minst semifinal eller final, säger Mirza Kurtagic.
– Det finns ju också flera andra matcher som vi inte dömt ännu, som finaler i Champions League Final Four och finaler i EM eller VM, säger Mattias Wetterwik.
De konstaterar att de också varit privilegierade med stöd från såväl familjer som arbetsgivare vilket har varit en förutsättning för att kunna nå så här långt. I snitt rör det sig numera omkring 100 rena domardagar per år och utöver det hård träning för att hinna med att döma den mycket snabba handboll som spelas på den absolut högsta nivån. Lägg också till all tid för utbildning och videoanalys inför och efter matcher så inser alla att dygnets timmar är fulltecknade i stort sett året om.
– Vi är ju inte proffsdomare utan det är mer en hobby vi får ersättning för. Vi jobbar ju heltid och tränar tre-fyra gånger i veckan. Reser till och från matcher och mästerskap i Sverige och utlandet. Tyvärr har familjelivet fått ta stryk, men de har ställt upp väldigt bra för oss, säger Wetterwik.
– Vi kan ju inte ta tjänstledigt från jobbet hur vi vill, men med planering och semestrar och förstående arbetsgivare så fungerar även det riktigt bra.
Har det varit värt det?
– Absolut. Det är ju väldigt socialt och en sorts familj. Att dessutom få döma och ha kontroll inför 20 000 jublande eller buande fans är väldigt speciellt.
Relationen mellan dem är förstås också stark vilket är en förutsättning för ett lyckat resultat.
– Ska man bo ihop i tre veckor måste det funka. Det här är som ett äktenskap där man ärligt ska ge och ta, kompromissa och kunna ha utrymme att vara en individ även om vi är en duo med olika personligheter. Med åren har vi också lärt oss den andres behov och även en uppdelning om vem som gör vad i olika situationer.
– Det krävs en stor tillit och ett väldigt gott samarbete och vi är numera väldigt synkade.
Bohusläningen har genom åren följt och regelbundet rapporterat om deras resa. De pekar på betydelsen av att domarrollen uppmärksammas på flera sätt, som till exempel genom det pris de nu fått ta emot. Behovet av förebilder är lika stor för unga domare som för unga spelare i olika idrotter.
– Precis som vi 2005 såg upp till den då bästa domarduon i Sverige, Peter Olsson och Peter Hansson, säger Mattias Wetterwik.
– Det är inte så vanligt att domarskapet får synas på det här positiva sättet och det är viktigt för nyrekryteringen där vi framför allt hoppas kunna locka unga tjejer att börja döma. Därför är vi extra tacksamma för det här priset, säger Mirza Kurtagic.
LÄS MER:Här är alla vinnarna sedan 1943
Vem är vem?
Alla år tillsammans gör att Mirza och Mattias känner varandra mycket väl. Så vem …
… är tidsoptimisten?
Mattias Wetterwik ler med hela kroppen och pekar på Kurtagic som erkänner utan omsvep:
– Det är jag. Där finns en tydlig skillnad mellan oss, men efter några års anpassning har vi hittat en respekt och distans till varandras behov.
– Ska vi flyga vill jag vara på plats en timme innan avgång och han en minut så vi brukas mötas på mitten och då är ingen nöjd, säger Mattias.
… är kinkig med maten?
– Det är Mattias, säger Mirza blixtsnabbt.
… ansvarar för musik i omklädningsrummet?
– Vi har inte mycket musik innan matcher som andra domare och lag utan egna ritualer och rutiner, säger Mattias.
Är ni skrockfulla?
– Jag står alltid till vänster om Mattias och han startar alla matcher, men jag håller i slantsinglingen, säger Mirza.
– Jag ansvarar för nyckeln till omklädningsrummet, fyller Mattias i.
– Sedan har vi också en massa andra saker för oss oavsett om vi är i Sommarhemsskolan eller i Köln Arena eftersom varje match ska vara enligt rutinen. Man ska känna sig trygg och vara bekväm, säger Mirza som till exempel bara bytt visselpipa en enda gång under alla år.
