Det finns så många ingredienser i Rössö anno 2022 som är värda att lyfta.
Talangerna. 16-åriga Saga Fredgren och 15-åriga Nadira Muminovic får framtiden att se ohyggligt ljus ut på Rimnersvallen (när de väl får spela där igen). Lagspelet. Det var inte många lag som lyckades rucka på detta Rössö när de väl hade bestämt sig.
Derbyt mot Ljungskile är kanske det tydligaste exemplet. LSK ledde. LSK förtjänade att leda och LSK förtjänade kanske till och med att vinna. Det gjorde de inte. I slutminuterna säkrade Rössö ett kryss. En poäng som där och då kanske inte såg ut att betyda så mycket – men som i slutet av en säsong kan betyda allt.
Det är den typen av vändningar som räddar säsonger – det är den typen av vändningar som säger allt om ett lags moral.
Men det finns också en ingrediens, en spelare, som inkapslar allt det där som Rössö står för mer än någon annan.
Sofia Olsson såg ut att missa hela säsongen. Hon kom tillbaka. Hon sköt Rössö till elitettan.
Hon var tillbaka till derbyt mot Ljungskile. Gjorde ett mål och spelade fram till ett. Sedan spelade hon resten av säsongen – men det var inte utan att ha ordentligt ont.
– Jag gick på ren vilja. För ju mer jag belastar desto ondare gör det. Det är liksom en huggande smärta som är svår att beskriva. Men ju mer jag tar i desto ondare gör det, säger hon i en intervju med Bohusläningen.
Det var den viljan som till slut såg till att Rössö 2023 spelar i elitettan.
Det är den viljan som gjorde Rössö till Bohusläns bästa damlag i fotboll. Kanske, förmodligen, det bästa någonsin.
Det är den viljan som också gör Rössö till värdiga vinnare av Bohusläningens idrottspris 2022.
