Replik till Kiomars Heydar 18 februari
LÄS MER:Palestinierna har alltid velat ha fred
Kiomars Heydar skriver om många avtal som palestinierna förhandlat sig fram till och i flera av dem så har han rätt. Men problemet är att det är över 20 år sedan. Camp David-avtalet var dessutom det avtal som gav fred mellan Egypten och Israel, inte mellan palestinier och israeler.
Faktum är att Yasser Arafat sa nej till fredsavtalet år 2000 och istället utlöste en våg av terror riktade mot israeliska civila.
LÄS MER:Trump har ingen plan för fred
Terror har varit palestiniernas riktmärke sedan dess. Man har till och med en policy som går ut på att den palestinska myndigheten betalar löner till morddömda i israeliska fängelser. En livstidsdömd palestinier i ett israeliskt fängelse får motsvarande 33 000 svenska kronor i "lön" av den palestinska staten för att hen har dödat judar.
Barriären som Heydar pratar om är ett svar på palestinsk terror. Om den hade funnits år 2000 så hade kanske de elva människorna utanför Beit Yisrael-skolan inte sprängts i bitar av en självmordsbombare från Fatah-partiets militära gren. Samma parti som Heydars eget socialdemokratiska parti har ett nära samarbete med.
LÄS MER:Israel behöver en riktig fredspartner
Typiskt för många förespråkare på den palestinska sidan är att man anser att roten till allt ont är Israel. Självkritik saknas ofta helt. För att det ska bli fred så krävs det enligt mig främst fem saker:
1. Ett slut på uppvigling och palestinsk terror.
2. En vilja till fred hos ett ledarskap på båda sidor med ett folkligt mandat att förhandla om fred.
3. Långtgående investeringar i Palestina av det internationella samfundet.
4. Integrering av de palestinska flyktingarna i de länder där de bor nu och ekonomisk kompensation till de judar som fördrevs 1948.
5. En gradvis avveckling av de flesta israeliska bosättningar.
Man måste dock utgå från den verklighet palestinier och israeler lever i idag. Det går inte att vrida tillbaka klockan till 1967 eller 1948. Det är också helt orimligt att begära att palestinska flyktingar måste få rätt att "återvända" till Israel då det skulle omintetgöra Israel som judisk stat och dessutom vara ett slag i ansiktet på alla andra flyktingar i världen. Det är dock betydligt bättre att erbjuda dem ekonomisk kompensation och medborgarskap i de länder där de bor nu. De 750 000 judar som fördrevs av sina arabiska hemländer bör således också få kompensation för den egendom som stals från dem. Det är kanske inte direkt rättvist eller värdigt, men det är en kompromiss. En väg framåt.
Israel har visat prov på att man kan lämna bosättningar, både från Sinai och från Gaza. Man var beredd att lämna majoriteten av Västbanken och hela Gaza år 2000. Men fick återigen ett nej. Det sägs att en kompromiss är en lösning ingen sida är nöjd med. Vilka kompromisser är palestinierna beredda att göra för att få fred?
Martin Telinius
fil mag statsvetenskap