Långa (en släkting till torsken) lossas på Klädesholmen år 1965.
Långa (en släkting till torsken) lossas på Klädesholmen år 1965. Bild: Terje Fredh

Stefan Edman: Atlantens torskar håller liv i miljoner

KRÖNIKA • Ät mö’ torsk barn, så blir ni stora och starka, sa morfar på Klädesholmen. Och lade in en rejäl ”bedde” i mun, tuggade runt och njöt. Och simsalabim trillade fiskbenen ut ur mungiporna. Morfar var som ett sorteringsverk och vi kusiner undrade hur han bar sig åt. Det var i mitten av 50-talet och torsk, kolja och vitling nappade friskt varje dag utanför Holmen.

ANNONS
|

I dag tror många att torsken är en utrotningshotad art, för att den mår så erbarmligt dåligt i Östersjön och är så liten här i Skagerrak. Men sanningen är att det finns gott om torsk längs Nordatlantens kuster. Genom seklerna har Gadus morhua hållit liv i miljoner människor, och gör så än i dag. Folk har ätit det mesta som går att bli mätt på: mage och lever, stekt skinn, simblåsa och honorgan, rom och spermier; de senare inmundigades på Island med vassle!

Östersjön var fram till 80-talet ett av världens torskrikaste hav. Men de tio strandstaterna, så småningom förenade i EU (alla utom Ryssland) struntade i att lyssna på forskarna och sätta upp bindande regler och fångstkvoter för att skapa balans mellan uttag och tillväxt. En växande armada fångade mer torsk än vad som växte till, och slängde tillbaka stora mängder ”olönsam” småtorsk i havet.

ANNONS
SENJA  20150114.
Skipper Trond Dalgård og Jan Gunnar Johansen fisker etter skrei på havet ved Gryllefjord på utsiden av Senja. Det årlige skreifiske starter i januar og varer til april. 
Foto: Cornelius Poppe / NTB scanpix / TT / kod  20520
Torskfiske i Norge. Bild: Cornelius Poppe

I dag är sådana så kallade utkast förbjudna och EU har minskat kvoterna, kräver selektiva trålar och inför fredade zoner och fiskestopp. Men skadan är skedd. I en fungerande näringskedja äter stora torskar småtorsk, som äter kräftdjur, som äter planktonalger. När stortorsken nu blivit nästan sällsynt vimlar det förstås av småtorsk som konkurrerar om maten; resultatet blir ynkliga, ibland svältande, försvagade och därför parasitangripna individer. Till detta kommer övergödningen och en delvis förändrad planktonflora. Skarv och säl äter också i torskens näringskedjor och kan förvärra problemet. SLU:s och Havsfiskelaboratoriets stora studie om kusttorsken kommer våren 2022 och kan förhoppningsvis bringa klarhet och ange lösningar.

Skeendet är tydligaste i Östersjön, men delar av det känner vi igen från våra hav här i väster. Här återstår också att förklara varför Nordsjötorsken numera leker så sällan vid kusten; kanske spelar varmare havsvatten en roll.

Att torsken mår sämre här vid Europas kuster än i Nordatlanten och Ishavet beror i grunden på att förvaltningen av bestånden där har varit så mycket klokare och mer hållbar. I Barents hav har norrmän och ryssar haft järnkoll på att torsken inte överfiskas. Det lönar sig nu storligen. Medan krisen i Östersjön, efter tre årtionden av usel förvaltning, slår hårt mot jobb och ekonomi i ländernas fiskenäring.

ANNONS

LÄS MER:Projekt Fjordtorsk i Uddevalla avslutar Västerhavsveckan

I söndags var det invigningsfest för projekt Fjordtorsk i Byfjorden, som med 64 konstgjorda rev bidrar till återkomsten av den fina matfisken. Torsken, som själv äter simmande med öppen mun. Och kan sjunga, med murriga bastoner!

[Publicerad i Bohusläningen 20 augusti 2021]

ANNONS