Slutreplik till Pontus Almquist, Liberala Nyhetsbyrån
LÄS MER:Inkomstklyftor ger inte utveckling
Naturligtvis har jag läst din text, annars skulle jag ju inte kunna bemöta den. Enligt "välvillighetsprincipen" bör en debattörs utsagor ses som rationella. Det är självklart så länge det som sägs är logiskt och kan ledas i bevis.
Att fabriksarbetaren har en avsevärt lägre ersättning för sitt jobb jämfört med fabrikören är ju inte mycket att orda om. Att skillnaden mellan dem däremot har ökat mer än tjugofaldigt, sedan Sverige sågs som ett av de mest jämlika länderna, tål däremot att diskuteras.
Mellan 2006 och 2010 togs förmögenhetsskatten bort, a-kassa och socialförsäkring försämrades - på de sjukas bekostnad -, skatter sänktes med stora belopp, utförsäljningar av medborgarnas egendom gjordes och privatiseringar utfördes.
LÄS MER:Vinnaren tar allt i nyliberalismens värld
Du skriver att de anställda inte löper någon förlustrisk. Säg det till de som har förlorat jobben när vinsterna inte har levt upp till förväntningarna och färre skall göra mer. Birgitte Bonnesens totala avgångsvederlag, till exempel, om 30,7 miljoner ser rätt smaskigt ut i jämförelse.
Jag väntar med spänning på din förklaring gällande frågan varför dessa "inkomstklyftor är nödvändiga för ett välfärdssamhälle" och varför detta påstående skulle vara sant.
Thomas Irgard
Garagefilosof