Firar vi Jesus födelse, eller är det tomten? De två har väl aldrig träffats? Födda i olika århundraden, ja till och med årtusenden, på olika platser i världen men förenade av människors vilja till tro och till presenter. De tre vise männen reduceras till en man, och i namnbytet till tomte är det inte längre en gåva, det är säckvis.
Det sägs att julen är för barnen. Jag tänker att om barnen inte blivit itutade att tomten kommer och att julklappar måste väntas på, så hade många mått bättre. Väntan på julafton är en plåga och själva öppnandet fort över. Vi gav alltid barnen en julklapp på morgonen, något att sysselsätta sig med under dagen för att slippa en rastlös väntan till julklappsutdelningen.
LÄS MER:Jag har dansat undan tafsande händer för sista gången
LÄS MER:Vi är extra allt – den svenskhetens lov stämmer jag gärna in i
Vuxna tar barnen som gisslan genom att påstå att julen är för dem. Det stämmer dåligt, julfirandet hade sett annorlunda ut om barnen fått bestämma. Jag är helt säker på det. Trötta föräldrar som lagt massor av energi på att hemmet skall glittra, maten vara klar på exakt klockslag, ingen får sura och absolut ingen tänka på hur långt det är till januarilönen, inte på julafton. Då ska vi glittra, allt och alla. Glittra! Gärna ute också. Helst snö men rimfrost går bra, bara det glittrar.
Vi ler, firar och har trevligt, samtidigt som sorg och saknad ligger som ett tryck över bröstet.
Vi samlas i oheliga koalitioner och såklart heliga. Vi ser tvångsmässigt på urgamla tv-program och nåde den unge som inte vill se på Kalle! Vi äter, spelar spel, umgås, och den som inte är helt slut av alla förberedelser kanske till och med kostar på sig att ha lite trevligt. Så himla mysigt, vi borde ha jul oftare!
Och så ger vi bort saker, vi tänker på dem som inte har marginalen på sin sida. Även om en del är uppriktigt oroliga över hur tom plånboken är tänker man på dem som har ännu mindre. Visste ni att det i juletider skänks mer till välgörenhet, än resten av året? Att det i juletid är långt fler människor som erbjuder sig att arbeta ideellt i organisationer som hjälper dem som hamnat på fel sida marginalen? Vi blir alltså snällare i juletider! Men, då kanske vi borde ha jul många gånger om året.
Å andra sidan, julen innebär att den som är ensam blir än mer ensam, åtminstone i känslan. Ensamhet till vardags går att hantera, men julafton då man vet att andra umgås är extra svår. Vi som mist någon kämpar också. Vi ler, firar och har trevligt, samtidigt som sorg och saknad ligger som ett tryck över bröstet. Vi ler ändå, det är jul, en glädjens högtid, det gäller att glittra och gnistra.
LÄS MER:Nu är det dags att skjuta sorgen åt sidan
LÄS MER:Jag oroas för att Uddevalla blir en ankdamm
Själv har jag firat ett antal jular vid det här laget. Från helt hysteriska med känsla som i ”Tomten är far till alla barnen” till det lilla sammanhanget med bara några få vuxna. Har svårt att minnas några speciella jular från när jag själv var liten, men en minns jag! Det kom två tomtar. Hur mamma och pappa tänkte, eller om de blev lika överraskade vet jag inte. När jag frågade mamma om saken många år senare kom hon inte ihåg! Jag får alltså leva i ovisshet resten av livet, såvida inte någon nu träder fram och berättar. På något vis verkar det ändå som om julen tar fram det bästa i oss, eller det värsta?! Kanske är det tur vi bara har den en gång om året.
Med detta vill jag önskar jag er alla ett gott slut med önskan om ett bättre nytt.
