I min familj brukar vi alltid skoja om att mormors liv styrs efter tv-tablån. Hon är nämligen i princip omöjlig att nå mellan klockan sex och sju på vardagskvällar. Eller det går, men då får man räkna med att sitta i andra änden av telefonen och få en liverapportering av den näst intill odödliga tv-serien "Glamour" som hon följt sedan dess start 1990.
Nu var det längesedan jag själv nitiskt zappade fram och tillbaka mellan tv-kanalerna i väntan på ett nytt klockslag och något nytt program att titta på. När det begav sig var det ofta "Fångarna på fortet" eller "Sikta mot stjärnorna" på helgerna och efter skolan kunde man kanske se någon ny musikvideo på MTV eller slötitta på "Vänner". Låg man hemma sjuk fick man däremot nöja sig med att ofrivilligt hänga med i "Hem till gården" eller glädjas åt någon familj som fått ett nytt hus och höra den otroligt energiske Ty Pennington skrika "Move that bus!" i "Extreme home makeover".
Linjär-tv har inte funnits i mitt liv på länge. Varför passa en tid när du kan titta på i princip vad du vill, när du vill?
Streamingtjänsterna har konkurrerat ut linjär-tv:n som i alla fall inte funnits i mitt liv på länge. Varför passa en tid när du kan titta på i princip vad du vill, när du vill?
Frågan är bara om det frivilliga valet i det här fallet verkligen alltid är till ens fördel.
Låt säga att det är fredagskväll och jag och sambon ska titta på en film. Vi scrollar igenom samtliga streamingkanaler (de närmare tio stycken jag har i min telefon). En halvtimme går och vi har ännu "inte hittat" något att titta på. En timme har passerat och nu har vi kanske hittat något! Fast, verkar den här filmen verkligen så bra? Nej, jag är inte sugen på en dramafilm. Komedi då? Nej, inte det heller och vips så har halva kvällen gått och det slutar med att vi sitter i soffan med näsan i våra telefoner och inte tittar på något alls. Ja, det har hänt mer än en gång.
Med tillgång till vad som helst, när som helst kan det också gå helt åt andra hållet. Som när man "bara ska titta på ett avsnitt" och det lätt blir två, tre, fyra och så har hela kvällen gått åt till att titta halva säsongen av en ny serie. Ingenting av det man planerat blev gjort. Jag har sedan Netflix intåg nästan föraktat linjär-tv, men vid närmare eftertanke kanske det har något ändå.
Det finns också något fint i att veta att precis vid en viss tidpunkt sitter flera andra och tittar på samma tv-program. Det blir mindre ensamt på något vis
LÄS MER:”Innebär det att jag scrollar bort tjugo års heltidsarbete?”
I slutet av 2020 lanserade Netflix den linjära tv-kanalen Direct i Frankrike som ska locka tittare som inte aktivt orkar välja program. Att streamingföretaget valde Frankrike som försökskaniner var just på grund av landets starka linjära tv-tradition, där tittare helt enkelt bara vill luta sig tillbaka istället för att behöva göra några val. Det är inget nytt att för många valmöjligheter ofta gör det svårare att välja, och kanske blir det extra påtagligt i pandemitider när många har mer tid att spendera framför tv:n.
Så i coronatider kanske linjär-tv faktiskt kan vara ett sätt att håll sig själv och livet i schack. För det finns också något fint med att precis vid en viss tidpunkt sitter flera andra och tittar på samma program. Det blir mindre ensamt på något vis.
Men jag vet inte, för egen del handlar det nog snarare om extrem beslutsångest och dålig självdisciplin som bubblar upp till ytan med alla dess val. Och helt ärligt (förlåt mormor) vet jag faktiskt inte om jag är supersugen på att titta på "Glamour" om jag verkligen inte måste.
LÄS MER:"Vilka trender ska aldrig mer få se dagens ljus?"
LÄS MER:”Det behövs ett rum för oboesnack på Clubhouse”
LÄS MER:"Min tid på jorden känns så extremt futtig när jag ser på Fagradalsfjall"
